Svéd-Latin szótár »

bro latinul

SvédLatin
bro substantiv
konstruktion som är upphöjd över någon form av hinder (normalt en sjö eller annat vattendrag, en järnväg eller annan väg som passerar i tunnel under, eller en dalgång) och sammanbinder två platser belägna på varsin sida av hindret, och därigenom gör det möjligt för gående människor eller transportmedel att färdas över hindret

pons [pontis](3rd) M
noun

broccoli substantiv
grönsak tillhörande arten kål (Brassica oleracea); den vetenskapliga beteckningen på varieteten är cymosa

Brassica oleraceanoun

brochette substantiv
litet grillspett

veruculumnoun

brodd substantiv
knopp, skott, späd planta av säd eller gräs

germen [germinis](3rd) N
noun

brodd substantiv
pigg, dubb (under sko, hästsko, käpp)

clavus [clavi](2nd) M
noun

broder substantiv

frater [fratris](3rd) M
noun

brodera verb

acū pingoverb

broderi substantiv
hantverk som skapas genom att med tråd eller garn sy på tyg eller annat mjukt material med hjälp av en nål på ett annat material

acupictura [acupicturae](1st) F
noun

broderlig adjektiv
som delas ömsesidigt likt bröder emellan

fraternus | fraternalisadjective

brodermord substantiv

fratricidiumnoun

broderskap substantiv
broderligt gemenskap; solidaritet mellan personer, likt den mellan bröder

frāternitāsnoun

broderskap substantiv
det att vara bröder

frāternitāsnoun

brom substantiv

bromiumnoun

broms substantiv
anordning för motverkande av ett fordons eller en maskins rörelse med mekaniskt eller elektriskt motstånd med hjälp av friktion eller spärrverk

sufflāmennoun

broms substantiv
insektsfamilj (Tabanidae) av ordningen tvåvingar och underordningen flugor vars honor suger blod; individ av denna familj

tabānusnoun

bromsa verb
minska effekten av

retardo [retardare, retardavi, retardatus](1st)
verb

bromsa verb
minska farten (med hjälp av en broms eller liknande)

sufflāminōverb

bronkit substantiv
luftrörskatarr; inflammation som sitter djupt ner i luftrören

bronchitis [bronchitidis](3rd) F
noun

brons substantiv
en legering av främst koppar och tenn, vanligen med ytterligare någon metall

aes [aeris](3rd) N
noun

brons substantiv
kort för bronsmedalj, medalj av brons (eller bronsfärgad) som vanligtvis delas ut till den som kommer på tredje plats i en tävling

aes [aeris](3rd) N
noun

bronsålder substantiv
den tidsepok då bronset var råmaterialet för redskap och vapen

aetas aëneanoun

bror substantiv
manligt syskon

frater [fratris](3rd) M
noun

brorsa substantiv

frater [fratris](3rd) M
noun

brorsdotter substantiv

fratris filianoun

brorson substantiv

fratris filiusnoun

brosk substantiv
typ av vävnad, mjukare än ben, som tillsammans med andra sorters vävnad bygger upp och ger stöd åt en organism

cartilago [cartilaginis](3rd) F
noun

brott (enskild) olaglig eller kriminell handling; förbrytelse
substantiv

maleficium [malefici(i)](2nd) N
noun

brott substantiv
brytning, det att bryta något

fracturanoun

brott substantiv
ställe där brytning sker; särskilt om anläggning för gruvdrift med brytning av någon fyndighet ur marken

praeda [praedae](1st) F
noun

brott substantiv
överträdelse, kränkning

scelus [sceleris](3rd) N
noun

brottare substantiv
den som brottas, utövare av brottning

luctātornoun

brottas verb
utöva brottning

luctor [luctari, luctatus sum](1st) DEP
verb

brottmål substantiv
rättsligt ärende angående brott som behandlas inför domstol och kan leda till straff

crimen [criminis](3rd) N
noun

brottning substantiv
tvekamp där kämparna söker att med muskelstyrka bryta ned eller kasta omkull varandra; särskilt i fråga om tvekamp efter bestämda regler bedriven såsom sport

luctātiōnoun

brottslig adjektiv
som bryter mot lagar och förbud; som utgör eller begår ett brott

criminalis [criminalis, criminale]adjective

brottslighet (summa av) aktiviteter som strider mot lagen; brottslig verksamhet
substantiv

facinus [facinoris](3rd) N
noun

brottsling substantiv
person som begår brottsliga (olagliga) handlingar

scelestusnoun

brottsplats substantiv
plats där ett brott begåtts

locus dēlictīnoun

brottspåföljd substantiv
rättslig konsekvens av att ha begått ett brott

addīcōnoun

ambrosia substantiv
gudarnas föda i grekisk och romersk mytologi som gav evigt liv

ambrosia [ambrosiae](1st) F
noun

12