Svenska | Latinska |
---|---|
bro substantiv konstruktion som är upphöjd över någon form av hinder (normalt en sjö eller annat vattendrag, en järnväg eller annan väg som passerar i tunnel under, eller en dalgång) och sammanbinder två platser belägna på varsin sida av hindret, och därigenom gör det möjligt för gående människor eller transportmedel att färdas över hindret | pons [pontis](3rd) M |
broccoli substantiv grönsak tillhörande arten kål (Brassica oleracea); den vetenskapliga beteckningen på varieteten är cymosa | |
brochette substantiv litet grillspett | veruculumnoun |
brodd substantiv knopp, skott, späd planta av säd eller gräs | germen [germinis](3rd) N |
brodd substantiv pigg, dubb (under sko, hästsko, käpp) | clavus [clavi](2nd) M |
broder substantiv | frater [fratris](3rd) M |
brodera verb | acū pingoverb |
broderi substantiv hantverk som skapas genom att med tråd eller garn sy på tyg eller annat mjukt material med hjälp av en nål på ett annat material | acupictura [acupicturae](1st) F |
broderlig adjektiv som delas ömsesidigt likt bröder emellan | fraternus | fraternalisadjective |
brodermord substantiv | fratricidiumnoun |
broderskap substantiv broderligt gemenskap; solidaritet mellan personer, likt den mellan bröder | frāternitāsnoun |
broderskap substantiv det att vara bröder | frāternitāsnoun |
brom substantiv | bromiumnoun |
broms substantiv anordning för motverkande av ett fordons eller en maskins rörelse med mekaniskt eller elektriskt motstånd med hjälp av friktion eller spärrverk | sufflāmennoun |
broms substantiv insektsfamilj (Tabanidae) av ordningen tvåvingar och underordningen flugor vars honor suger blod; individ av denna familj | tabānusnoun |
bromsa verb minska effekten av | retardo [retardare, retardavi, retardatus](1st) |
bromsa verb minska farten (med hjälp av en broms eller liknande) | sufflāminōverb |
bronkit substantiv luftrörskatarr; inflammation som sitter djupt ner i luftrören | bronchitis [bronchitidis](3rd) F |
brons substantiv en legering av främst koppar och tenn, vanligen med ytterligare någon metall | aes [aeris](3rd) N |
brons substantiv kort för bronsmedalj, medalj av brons (eller bronsfärgad) som vanligtvis delas ut till den som kommer på tredje plats i en tävling | aes [aeris](3rd) N |
bronsålder substantiv den tidsepok då bronset var råmaterialet för redskap och vapen | aetas aëneanoun |
bror substantiv manligt syskon | frater [fratris](3rd) M |
brorsa substantiv | frater [fratris](3rd) M |
brorsdotter substantiv | fratris filianoun |
brorson substantiv | fratris filiusnoun |
brosk substantiv typ av vävnad, mjukare än ben, som tillsammans med andra sorters vävnad bygger upp och ger stöd åt en organism | cartilago [cartilaginis](3rd) F |
brott (enskild) olaglig eller kriminell handling; förbrytelse substantiv | maleficium [malefici(i)](2nd) N |
brott substantiv brytning, det att bryta något | fracturanoun |
brott substantiv ställe där brytning sker; särskilt om anläggning för gruvdrift med brytning av någon fyndighet ur marken | praeda [praedae](1st) F |
brott substantiv överträdelse, kränkning | scelus [sceleris](3rd) N |
brottare substantiv den som brottas, utövare av brottning | luctātornoun |
brottas verb utöva brottning | luctor [luctari, luctatus sum](1st) DEP |
brottmål substantiv rättsligt ärende angående brott som behandlas inför domstol och kan leda till straff | crimen [criminis](3rd) N |
brottning substantiv tvekamp där kämparna söker att med muskelstyrka bryta ned eller kasta omkull varandra; särskilt i fråga om tvekamp efter bestämda regler bedriven såsom sport | luctātiōnoun |
brottslig adjektiv som bryter mot lagar och förbud; som utgör eller begår ett brott | criminalis [criminalis, criminale]adjective |
brottslighet (summa av) aktiviteter som strider mot lagen; brottslig verksamhet substantiv | facinus [facinoris](3rd) N |
brottsling substantiv person som begår brottsliga (olagliga) handlingar | scelestusnoun |
brottsplats substantiv plats där ett brott begåtts | locus dēlictīnoun |
brottspåföljd substantiv rättslig konsekvens av att ha begått ett brott | addīcōnoun |
ambrosia substantiv gudarnas föda i grekisk och romersk mytologi som gav evigt liv | ambrosia [ambrosiae](1st) F |