clavus svédül

Latin	Svéd
clavus [clavi] (2nd) M noun	broddsubstantiv pigg, dubb (under sko, hästsko, käpp) småspiksubstantiv liten spik spik(kortare) metallstav, vässad i ena änden och den andra oftast försedd med platt huvud, avsedd att slås in i material med hammare, ofta för att sammanfoga två material substantiv
clavus verb	spetsaverb /utan andras vetskap/ tillsätta alkohol eller annan berusande substans i dryck spikaverb med hammare slå på en spik (för att driva in den i något material, vanligen ett stycke trä)
clavus cochleatus verb	skruvaverb vrida för att orsaka viss effekt skruvaverb vrida skruv
clavus cochleatus noun	skruvsubstantiv gängad liten metallstav, med en ände vanligen spetsig och den andra försedd med någon form av förtjockning (benämnd huvud)
clavus \| unguis noun	nagelsubstantiv den hårda yta av horn (keratin) som täcker yttersta tippen av fingrar och tå
Sclavus noun M	slavisktsubstantiv

Korábban kerestél rá