Svéd | Latin |
---|---|
slut substantiv där något (i tid eller rum) upphör eller når en gräns; den sista delen av t ex en bok, en film, en sträcka, en kedja, en process | finis [finis](3rd) C |
sluta verb stänga (om en dörr, lucka eller liknande) | claudōverb |
sluta verb upphöra med en vana | finio [finire, finivi, finitus](4th) |
sluta verb upphöra med handling som utförs just nu | absisto [absistere, absistiti, -](3rd) INTRANS |
sluta fred verb | ago [agere, egi, actus](3rd) |
sluta upp verb samlas, ansluta sig | coeōverb |
sluta upp verb upphöra | absisto [absistere, absistiti, -](3rd) INTRANS |
sluten adjektiv ; stängd, avgränsad | clausus [clausa, clausum]adjective |
sluten adjektiv fåordig, förtegen | clausus [clausa, clausum]adjective |
sluten adjektiv om en operator som verkar på en mängd, så att resultatet alltid tillhör denna mängd | clausus [clausa, clausum]adjective |
sluten adjektiv om en yta som saknar rand men har ändlig storlek | clausus [clausa, clausum]adjective |
sluten adjektiv sådan att varje randpunkt tillhör mängden | clausus [clausa, clausum]adjective |
slutföra verb utföra de sista delarna i en arbetsuppgift, ett projekt eller liknande, så att inget mer återstår att göra med uppgiften (projektet) | finiōverb |
slutgiltig adjektiv som inte kommer att ändras någon mer gång (som är den sista versionen av något, den som kommer att användas) | ultimusadjective |
slutlig adjektiv | peremptoriusadjective |
slutligen adverb | demumadverb |
slutsats substantiv | clausula [clausulae](1st) F |
slutta verb luta nedåt | inclino [inclinare, inclinavi, inclinatus](1st) |
sluttning substantiv område som sluttar | declivitas [declivitatis](3rd) F |
anslutning substantiv förbindelse | nexus [nexus](4th) M |
anslutning substantiv närhet | proximitāsnoun |
avsluta verb | finem habeoverb |
beslut substantiv | consultum [consulti](2nd) N |
besluta verb fatta ett beslut, ofta ett formellt eller mer eller mindre slutgiltigt sådant; vid privata beslut används ofta reflexiv form | censereverb |
delgivningsbeslut substantiv | servitium [serviti(i)](2nd) N |
domslut substantiv beslut om hur domaren väljer att bedöma en situation | clamonoun |
göra slut verb avsluta ett kärleksförhållande | dīlāborverb |
innesluta verb omfatta, omsluta | amplector [amplecti, amplexus sum](3rd) DEP |
omsluta verb | arceōverb |
ta slut verb förbrukas helt; sluta vara disponibel | exitusverb |
ta slut verb sluta existera eller gälla eller råda; nå en slutpunkt | exitusverb |
till slut adverb äntligen | tandemadverb |
tillsluta verb | claudōverb |
utesluta verb frånta någon ett medlemskap, förbjuda någon från att vara med eller delta | exigōverb |
utesluta verb räkna bort möjligheten | abigereverb |
veckoslut substantiv de sista dagarna i en vecka, oftast den tid i slutet av veckan då man själv, alternativt de flesta andra i samma land, är lediga från aktiviteter som arbete och skola |