Svéd-Latin szótár »

slut latinul

SvédLatin
slut substantiv
där något (i tid eller rum) upphör eller når en gräns; den sista delen av t ex en bok, en film, en sträcka, en kedja, en process

finis [finis](3rd) C
noun

sluta verb
stänga (om en dörr, lucka eller liknande)

claudōverb

sluta verb
upphöra med en vana

finio [finire, finivi, finitus](4th)
verb

sluta verb
upphöra med handling som utförs just nu

absisto [absistere, absistiti, -](3rd) INTRANS
verb

sluta fred verb

ago [agere, egi, actus](3rd)
verb

sluta upp verb
samlas, ansluta sig

coeōverb

sluta upp verb
upphöra

absisto [absistere, absistiti, -](3rd) INTRANS
verb

sluten adjektiv
; stängd, avgränsad

clausus [clausa, clausum]adjective

sluten adjektiv
fåordig, förtegen

clausus [clausa, clausum]adjective

sluten adjektiv
om en operator som verkar på en mängd, så att resultatet alltid tillhör denna mängd

clausus [clausa, clausum]adjective

sluten adjektiv
om en yta som saknar rand men har ändlig storlek

clausus [clausa, clausum]adjective

sluten adjektiv
sådan att varje randpunkt tillhör mängden

clausus [clausa, clausum]adjective

slutföra verb
utföra de sista delarna i en arbetsuppgift, ett projekt eller liknande, så att inget mer återstår att göra med uppgiften (projektet)

finiōverb

slutgiltig adjektiv
som inte kommer att ändras någon mer gång (som är den sista versionen av något, den som kommer att användas)

ultimusadjective

slutlig adjektiv

peremptoriusadjective

slutligen adverb

demumadverb

slutsats substantiv

clausula [clausulae](1st) F
noun

slutta verb
luta nedåt

inclino [inclinare, inclinavi, inclinatus](1st)
verb

sluttning substantiv
område som sluttar

declivitas [declivitatis](3rd) F
noun

anslutning substantiv
förbindelse

nexus [nexus](4th) M
noun

anslutning substantiv
närhet

proximitāsnoun

avsluta verb

finem habeoverb

beslut substantiv

consultum [consulti](2nd) N
noun

besluta verb
fatta ett beslut, ofta ett formellt eller mer eller mindre slutgiltigt sådant; vid privata beslut används ofta reflexiv form

censereverb

delgivningsbeslut substantiv

servitium [serviti(i)](2nd) N
noun

domslut substantiv
beslut om hur domaren väljer att bedöma en situation

clamonoun

göra slut verb
avsluta ett kärleksförhållande

dīlāborverb

innesluta verb
omfatta, omsluta

amplector [amplecti, amplexus sum](3rd) DEP
verb

omsluta verb

arceōverb

ta slut verb
förbrukas helt; sluta vara disponibel

exitusverb

ta slut verb
sluta existera eller gälla eller råda; nå en slutpunkt

exitusverb

till slut adverb
äntligen

tandemadverb

tillsluta verb

claudōverb

utesluta verb
frånta någon ett medlemskap, förbjuda någon från att vara med eller delta

exigōverb

utesluta verb
räkna bort möjligheten

abigereverb

veckoslut substantiv
de sista dagarna i en vecka, oftast den tid i slutet av veckan då man själv, alternativt de flesta andra i samma land, är lediga från aktiviteter som arbete och skola

septimana vergensnoun

Korábban kerestél rá