Svéd-Latin szótár »

yta latinul

SvédLatin
yta substantiv
det yttersta lagret på ett material

superficies [superficiei](5th) F
noun

anknyta verb
skapa en (tankemässig) koppling (till något annat fenomen, från det aktuella); innehålla delar som har att göra med (något annat ämne); ha gemensamma beröringspunkter med; ha att göra med; (ibland) ansluta, skapa koppling (till), börja samarbeta (med)

conecto [conectere, conexi, conexus](3rd) TRANS
verb

avbryta verb
börja tala när en annan talar, så att denna svårligen kan fortsätta

incidereverb

avbryta verb
göra så att en enskild process eller händelse upphör och slutar att existera

rescindōverb

bryta (genom kraftutveckling) förstöra något som självständig enhet; ofta överfört
verb

rumpereverb

bryta (om färg, smak) ge nyans till den angivna färgen/smaken; blanda färg/smak till önskad kulör/smak
verb

cōnfringōverb

bryta (om lag, regel) inte följa en lag, regel, e.dyl. som samhället påtvingar
verb

affrango [affrangere, -, -](3rd) TRANS
verb

bryta (om löfte) sluta följa ett löfte, en ed, sitt ord, e.dyl. som man själv bestämt
verb

cōnfringōverb

bryta (om stämning) förändra en stämning, atmosfär
verb

affrango [affrangere, -, -](3rd) TRANS
verb

bryta verb
få något att upphöra att fungera, förlöpa o. dyl.; göra slut på ett förhållande, en verksamhet o. dyl.

rumpereverb

bryta verb
få något skört att spricka sönder i mindre delar (ofta genom kraftig böjning)

affrango [affrangere, -, -](3rd) TRANS
verb

bryta verb
förhindra att motståndarlaget lyckas utföra en passning

amputōverb

bryta verb
om ljus eller annan elektromagnetisk strålning: ändra riktning vid övergång mellan två olika ämnen

amputōverb

bryta verb
tala med främmande accent

affrango [affrangere, -, -](3rd) TRANS
verb

bryta verb
utvinna malm, extrahera en mineral ur malm

effodereverb

bryta verb
åstadkomma något genom kraftutveckling; forcera ett motstånd

amputōverb

bryta av verb
med mekanisk påverkan utgående från två punkter på ett (ofta avlångt) föremål orsaka så att föremålet delar upp sig i två bitar på ett sådant sätt att varje bit innehåller en av de två punkterna

demoliriverb

bryta upp verb
lämna ett sällskap

proficisciverb

bryta upp verb
öppna med våld eller stor kraft

proficisciverb

byta verb
ersätta något med något annat, till exempel om två personer där den ena personen ger den andra ett föremål, och samtidigt erhåller ett annat föremål från den andra personen

commūtōverb

byta verb
ömsesidigt ge eller göra något

cambiōverb

byta om verb
byta kläder (från en klädsel till en annan)

mutareverb

byta ut verb
ta bort något och sätta dit något annat i stället

repono [reponere, reposui, repositus](3rd)
verb

flyta verb
flöda, förflytta sig

fluōverb

flyta verb
utan egen kraft hålla sig kvar på en vätskas yta

fluctuo [fluctuare, fluctuavi, fluctuatus](1st)
verb

flytande adjektiv
som har samma konsistens som vätska

liquidus [liquida -um, liquidior -or -us, liquidissimus -a -um]adjective

flytande ämne substantiv

liquidusnoun

förbrytare substantiv
allvarligt kriminell person

scelestusnoun

förflyta verb
fortlöpa, röra sig framåt; (om tidsenheter) gå mot sitt slut

transireverb

gryta substantiv
kokkärl avsett för kokning av större mängder mat; som förr oftast tillverkades av täljsten eller lera, hade tre ben, och placerades i eldstaden; numera liknande en kastrull, gjord av rostfritt stål eller aluminium

olla [ollae](1st) F
noun

gryta substantiv
maträtt som har halvfast konsistens, vilken kan bestå av många olika råvaror, som tillagas i en gryta (kokkärl)

olla [ollae](1st) F
noun

göktyta substantiv

jynxnoun

inflytande substantiv

auctōritāsnoun

isbrytare substantiv
skydd för brostöd mot flytande is

sturnus [sturni](2nd) M
noun

knyta verb
binda ihop snören eller trådar så det bildas en en knut

nōdōverb

Pytagoras sats substantiv

theorema Pythagoraenoun

ryta verb
skrika upprört och kraftigt, högt och ovänligt

rudōverb

rytande substantiv

rugitusnoun

skryta (i alltför stor utsträckning) tala om hur bra man själv är
verb

glorior [gloriari, gloriatus sum](1st) DEP
verb

strejkbrytare substantiv
person som olovligt arbetar trots att det pågår en strejk

sciurus [sciuri](2nd) M
noun

12