tand latinul
| Svéd | Latin |
|---|---|
| hotande adjektiv presensparticip av hota | minax [(gen.), minacis]adjective |
| huggtand (lång och vass) tand att hugga med substantiv | dens [dentis](3rd) M |
| illaluktande adjektiv illa; som luktar illa | foetidus [foetida, foetidum]adjective |
| inflytande substantiv | auctōritāsnoun |
| jämt och ständigt adverb oavbrutet, alltid, för jämnan | semperadverb |
| köttätande adjektiv | carnivorus [carnivora, carnivorum]adjective |
| längtande adjektiv presensparticip av längta | dēsīderiumadjective |
| lättantändlig adjektiv som lätt antänds | inflammariadjective |
| mättande adjektiv presensparticip av mätta | fartumadjective |
| medvetande substantiv något som existerar som ett subjekt som självt kan uppfatta åtminstone någon form av sinnesintryck, tankar eller känslor | cognitio [cognitionis](3rd) F |
| missförstånd substantiv | ambiguitas [ambiguitatis](3rd) F |
| motstånd substantiv aktiva försök att motverka någon eller något | resistentianoun |
| motstånd substantiv det att människor ogärna tar till sig nya tankesätt | resistentianoun |
| motstånd substantiv resistans, en storhet med enheten ohm | resistentianoun |
| motstånd substantiv resistor, en elektrisk komponent | resistentianoun |
| motståndare substantiv | adversārianoun |
| motståndsrörelse substantiv organiserat motstånd mot en ockupation som sker utan statlig kontroll och med begränsat skydd enligt folkrätten | resistantianoun |
| naturtillstånd substantiv tillstånd som skulle råda utan lagar (eller civilisation) | status nātūraenoun |
| oförståndig adjektiv inte förståndig | absurdus [absurda, absurdum]adjective |
| ofullständig adjektiv som inte är fullständig | inabsolutus [inabsoluta, inabsolutum]adjective |
| Öga för öga, tand för tand. uppmaning om att varje (ond) gärning eller brott ska bemötas med en lika obehaglig oförrätt | |
| omfattande adjektiv ; som omfattar mycket med stort omfång eller av stor betydelse | magnus [magna -um, major -or -us, maximus -a -um]adjective |
| omständighet substantiv faktiskt tillstånd som har betydelse i ett system av logiska förbindelser | rēsnoun |
| omständlig (alltför) utförlig eller detaljerad; som omfattar flera (svåra) steg, vilket gör det arbetsamt eller svårt att utföra adjektiv | spinosus [spinosa, spinosum]adjective |
| omständlig adjektiv som utför något på ett onödigt komplicerat vis; alltför noggrann; som krånglar till saker | subtilis [subtile, subtilior -or -us, subtilissimus -a -um]adjective |
| påfrestande adjektiv eller fresta på; som orsakar trötthet eller sliter på nerverna | ater [atra -um, atrior -or -us, aterrimus -a -um]adjective |
| påkostande adjektiv som kostar på, påfrestande; | sumptuosus [sumptuosa, sumptuosum]adjective |
| pratande substantiv det att prata | colloquium [colloquii](2nd) N |
| prestanda substantiv | exsecūtiōnoun |
| rytande substantiv | rugitusnoun |
| samförstånd substantiv enat tycke, det att två eller flera personer (eller stater eller dylikt) har uppnått en enighet om åsikter eller handlande | capiensnoun |
| självständig adjektiv oberoende; som agerar efter eget kynne utan att (ständigt) fråga andra till råds | independens [(gen.), independentis]adjective |
| självständig adjektiv oberoende; som har förmågan att ta beslut utan att först be om godkännande hos någon annan stat eller som har begärt och fått egna diplomatiska förbindelser med andra länder eller som av andra länder "erkänns" vara självständigt | independens [(gen.), independentis]adjective |
| självständighet substantiv | libertas [libertatis](3rd) F |
| skadestånd substantiv | legalisnoun |
| solstånd substantiv någon av de två tidpunkter på året då solen antar sin största respektive minsta deklination, det vill säga årets ljusaste respektive mörkaste dag | solstitium [solstiti(i)](2nd) N |
| sommarsolstånd substantiv tidpunkt på året då solen antar sin största deklination, det vill säga då årets ljusaste natt infaller då solen står som högst på himlen på norra halvklotet, norr om kräftans vändkrets | sōlstitiumnoun |
| stånd substantiv det att vara förmögen att utföra något; det att ha tillräcklig förmåga för att bli verklighet; det att kunna (göra) något | conditio [conditionis](3rd) F |
| stånd substantiv erektion | erectio [erectionis](3rd) F |
| stånd substantiv samhällsklass med vissa lagliga rättigheter och skyldigheter (i äldre samhällssystem) | conditio [conditionis](3rd) F |
