betingelsesubstantiv förutsättning förutsättningsubstantiv modsubstantiv själstillstånd, sinnesstämning ståndsubstantiv det att vara förmögen att utföra något; det att ha tillräcklig förmåga för att bli verklighet; det att kunna (göra) något ståndsubstantiv samhällsklass med vissa lagliga rättigheter och skyldigheter (i äldre samhällssystem) tillsatssubstantiv substans som tillsätts till något, speciellt mat villkorsubstantiv |