Svéd | Latin |
---|---|
strid substantiv sammandrabbning av två fientliga (väpnade) parter | pugna [pugnae](1st) F |
strida verb gå emot, stå i motsättning till | violōverb |
strida verb konkurrera; tävla | certōverb |
strida verb kämpa för, försvara | battuereverb |
strida verb tvista | combattuoverb |
strida verb utkämpa en strid, kämpa, drabba samman; föra krig; slåss | dīmicātiōverb |
stridskamrat substantiv soldat som strider för samma sida av en konflikt; samstridande kamrat | comes [comitis](3rd) M |
stridslysten adjektiv som söker strid | bellicus [bellica, bellicum]adjective |
stridsslaga substantiv historiskt slagvapen som med långt taggförsett huvud som sitter ihop med skaftet genom en kedja eller liknande | tritorium bellicumnoun |
stridsvagn substantiv pansrat och kanon- och kulsprutebestyckat tungt militärt stridsfordon avsett att agera som egen styrka, del av truppslag eller tillsammans med andra truppslag | autocurrus armatusnoun |
stridsyxa substantiv ett slags huggvapen | fax [facis](3rd) F |
omstridd adjektiv kontroversiell | decertatusadjective |