stridsubstantiv sammandrabbning av två fientliga (väpnade) parter
pugna classis noun
klasskampsubstantiv kampen mellan arbetsköpare (kapitalister) och arbetare (arbetarklassen)
pugnaculum [pugnaculi] (2nd) N noun
bastionsubstantiv försvarsverk som är en framskjuten del av fästningsvallen på äldre befästningar
pugnare verb
slåssverb använda våld och med kroppsdelar såsom armar och ben och eventuella vapen försöka skrämma, skada eller döda sin motståndare
slåssverb använda våld och med kroppsdelar såsom armar och ben och eventuella vapen försöka skrämma varandra, skada varandra eller försöka döda varandra; slå varandra
appugno [appugnare, appugnavi, appugnatus] (1st) TRANS verb
anfallaverb gå till anfall, angripa, attackera, överfalla
angripaverb försöka åtgärda eller lösa /ett problem/
