Svéd-Latin szótár »
stör latinul
| Svéd | Latin |
|---|---|
| stör substantiv fisk av släkten Acipenser (störar), i synnerhet arten Acipenser sturio (vanlig stör) | acipenser [acipenseris](3rd) M |
| störa verb rubba balansen, bringa i oordning | turbōverb |
| störning substantiv företeelse som avviker från det normala | turba [turbae](1st) F |
| större hackspett substantiv | |
| större turturduva substantiv | |
| störta verb få att falla med kraft och vanligen skadas eller förstöras; med våld eller andra icke lagenliga medel avsätta en makthavare | subvertōverb |
| störta verb med kraft, okontrollerat och okontrollerbart falla ned mot marken och ofta skadas eller förstöras | cado [cadere, cecidi, casus](3rd) INTRANS |
| störta verb snabbt och häftigt förflytta sig | adaestuōverb |
| störtande substantiv det att störta | casus [casus](4th) M |
| störtlopp substantiv gren inom den alpina skidåkningen där åkaren ska ta sig ned så fort så möjligt | dēclīvisnoun |
| störtning substantiv händelsen att någonting faller snabbt | casus [casus](4th) M |
| bestörtning substantiv häpnad, förskräckelse, skräckblandad häpenhet | consternātiōnoun |
| enstöring substantiv person som mer eller mindre bokstavligt lever ett isolerat liv för sig själv och undviker all onödig kontakt med andra människor | inclūsusnoun |
| förstöra verb göra så att något som borde vara trevligt inte blir det | ruīnōverb |
| förstöra verb ha sönder något, göra så att något blir trasigt och inte ser ut eller fungerar som avsett | abolefaciōverb |
| förstörare substantiv någon eller något som förstör | dēlētornoun |
| förstörelse substantiv verksamhet att förstöra; händelse att något blir förstört | clādesnoun |
| oförstörbar adjektiv som inte kan förstöras | inconsumptibilisadjective |
| totalförstöra verb förstöra fullständigt eller i så hög omfattning att det inte går att rädda eller laga någonting | abolefaciōverb |
