Svéd | Latin |
---|---|
skäll (uppfostrande) drastisk verbal tillrättavisning (av barn som gjort fel) substantiv | reprehensio [reprehensionis](3rd) F |
skäll substantiv det ljud en hund frambringar via munnen, hundskall | cortex [corticis](3rd) C |
skälla verb avge det ljud en hund frambringar: vov | latro | lātrōverb |
skälla ut verb | castigo [castigare, castigavi, castigatus](1st) |
Skällande hund bits inte. den som grälar högt vågar sällan slå; den som hotar mycket är ej den farligaste | |
skällsord substantiv | convicium [convici(i)](2nd) N |
koskälla substantiv skälla med kläpp inuti som bärs av en ko för att den enklare ska kunna lokaliseras om den vandrar iväg | tintinnabulum [tintinnabuli](2nd) N |
ljuskälla substantiv | fons [fontis](3rd) M |
utskällning substantiv | obiurgationoun |