Svéd | Latin |
---|---|
mur substantiv hög och vanligen stabil struktur (ofta byggd av sten) som åtminstone delvis avgränsar ett område på marken, kanske för att hindra obehöriga från att äntra området | murus [muri](2nd) M |
mura verb bygga en struktur (t.ex. en mur eller en enkel bostad) bestående av tegelstenar | mūrusverb |
murad adjektiv perfektparticip av mura | muratus [murata, muratum]adjective |
murare substantiv person som murar, d.v.s. bygger strukturer av tegelsten eller annan sten | caementarius [caementari(i)](2nd) M |
murbruk substantiv cementliknande fogmassa som används för att foga samman tegelstenar eller andra byggnadsstenar vid murning | mortarium [mortarii](2nd) N |
murbräcka substantiv belägringsvapen som under antiken och medeltiden användes för att göra hål i fästningsmurar (senare ersatt av eldvapen) | ariēsnoun |
murgröna substantiv en växtart (Hedera helix), i familjen araliaväxter (Araliaceae); individ av arten murgröna | hedera [hederae](1st) F |
murkna verb bli murken | pūtorverb |
murkramla substantiv | ancora [ancorae](1st) F |
murtegel substantiv byggnadssten av bränd lera | later [lateris](3rd) M |
muräna substantiv individ, en ålartad fisk, i familjen Muraenidae | muraena [muraenae](1st) F |
alpmurmeldjur substantiv en djurart (Marmota marmota) i familjen ekorrar (Sciuridae); individ av denna art | marmotanoun |
samuraj substantiv | samuraeusnoun |
stadsmur substantiv mur som under medeltiden byggdes runt städerna | moenianoun |
stödmur substantiv mur vars syfte är att stödja upp och stabilisera en jordmassa, t.ex. vid terrassering eller vid sidan av en väg eller järnvägslinje | abamūrusnoun |