murbräckasubstantiv belägringsvapen som under antiken och medeltiden användes för att göra hål i fästningsmurar (senare ersatt av eldvapen)
cariēsnoun
rötasubstantiv nedbrytning av levande vävnad, förstöring av organiskt ämne ofta framkallad av svampar eller bakterier; nedbrytning av samhällsmoral
sönderfallsubstantiv spontan (plötslig eller utdragen) process som resulterar i att något som var en enhet delas upp i bitar, blir mindre, eller förlorar sin funktion eller sitt värde
