ens latinul
| Svéd | Latin |
|---|---|
| ens adverb när man förväntar sig något som ej sker | etiamadverb |
| ensam adjektiv som hyser en negativ känsla av att vara ensam (1), antingen för att andra människor inte återfinns omkring, eller för att dessa är alltför annorlunda eller avvisande | solitarius [solitaria, solitarium]adjective |
| ensam adjektiv som inte är på samma plats som andra föremål av samma typ, särskilt om människa som inte är tillsammans med andra människor | solus [sola, solum (gen -ius)]adjective |
| ensamhet substantiv det att vara ensam, det att inte ha några personer omkring sig | solitudo [solitudinis](3rd) F |
| ensamrätt substantiv rättighet som någon är ensam om | jūs exclūsīvumnoun |
| ensamt adverb avledning till adjektivet ensam | desertusadverb |
| ensamvarg substantiv person som helst lever eller arbetar för sig själv, som undviker sällskap | inclūsusnoun |
| ensemble substantiv kombination av matchande kläder | unanoun |
| ensemble substantiv samverkande grupp av artister | unanoun |
| enskiktad adjektiv som består av enbart ett lager av celler | simplex [(gen.), simplicis]adjective |
| enskild adjektiv som relaterar till endast en människa eller ett föremål, avskild, avskärmad; privat, privatägd | indīviduālisadjective |
| enslig adjektiv ensam | secretus [secreta -um, secretior -or -us, secretissimus -a -um]adjective |
| enslig adjektiv som ligger långt borta från (större) mänskliga samhällen | reductus [reducta, reductum]adjective |
| enslinje substantiv | trānseōnoun |
| enstaka adjektiv | singulus [singula, singulum]adjective |
| enstöring substantiv person som mer eller mindre bokstavligt lever ett isolerat liv för sig själv och undviker all onödig kontakt med andra människor | inclūsusnoun |
| absens substantiv frånvarande, frånvaro (alltså ej närvarande, presens) | absentia [absentiae](1st) F |
| absens substantiv tankspriddhet, sinnesfrånvaro | alienatio mentisnoun |
| abstinens substantiv abstinensbesvär, fysiska och psykiska problem vid avvänjning från en drog | abstinentia [abstinentiae](1st) F |
| abstinens substantiv avhållsamhet (t.ex. från alkohol), drogfrihet, nykterhet | continentia [continentiae](1st) F |
| adolescens substantiv ngdomsålder, tidig vuxenålder, som motsvarar perioden efter puberteten i sena tonåren efter att individen fysiskt fullständigt har passerat puberteten, men psykosocialt och fysiskt för övrigt fortfarande genomgår en kraftig utveckling mot helt självständigt vuxenliv | adolescentia [adolescentiae](1st) F |
| agens substantiv handlingskraft, förmåga, fri vilja, självständighet | ministerium [ministeri(i)](2nd) N |
| agens substantiv verkande kraft, verkande medel | explorator [exploratoris](3rd) M |
| alldenstund eftersom, emedan, enär | |
| ambivalens substantiv känsla när man delas mellan två motstridiga känslor | aequivocationoun |
| artificiell intelligens substantiv av datorer uppvisad intelligens | |
| audiens (egentligen åhörande) högtidligt besök (företräde) hos en furste eller annan högt uppsatt person substantiv | admissiōnoun |
| bensin substantiv slags bränsle för en viss typ av förbränningsmotorer där bränslet sprutas in i en kammare och aktivt antänds av en gnista; består av en blandning av olika flytande kolväten | benziniumnoun |
| bensinstation substantiv anläggning med bensinpumpar för tankning av fordon | |
| benstomme substantiv skelett | ossum [ossi](2nd) N |
| Bodensjön substantiv en insjö vid gränsen mellan Tyskland, Schweiz och Österrike | |
| bottensats substantiv avlagring eller fällning av dryck (vätska) i botten av kärl | sedimentumnoun |
| bottenskrap substantiv det allra sämsta, det minst åtråvärda | faex [faecis](3rd) F |
| bottenskrap substantiv det som skrapas bort från botten av en kastrull eller dylikt | faex [faecis](3rd) F |
| brutet räkenskapsår substantiv räkenskapsår som ej överensstämmer med kalenderåret | fissusnoun |
| bröstbenskam substantiv utväxt på bröstbenet som finns hos de flesta flygande fåglar | carīnanoun |
| censor substantiv innehavare av högt ämbete i antikens Rom | censor [censoris](3rd) M |
| censor substantiv person som har till uppgift att upprätthålla ett lands censur | censor [censoris](3rd) M |
| censur substantiv en inskränkning i yttrandefriheten genom att somligt ej får publiceras | cēnsūranoun |
| censurera verb | cēnsorverb |
