Svéd-Latin szótár »
ål latinul
| Svéd | Latin |
|---|---|
| hål (bowling) uppställning, utan kägla nummer 1, med minst två käglor och där käglorna är uppdelade i minst två grupper (med minst en tom kägelpositions mellanrum) substantiv | fissusnoun |
| hål substantiv urgröpning i ett material | cavum [cavi](2nd) N |
| hål substantiv öppning som går igenom ett föremål eller ett material | apertūranoun |
| håla substantiv fördjupning eller hålighet (i berg eller jord) | gurgustium [gurgustii](2nd) N |
| hålighet substantiv urgröpning | cavea [caveae](1st) F |
| hålkäl substantiv kort avsnitt med mindre diameter och rundade kanter | fullōnoun |
| hålkäl substantiv ränna; list med inåtbuktad profil | fullōnoun |
| hålkäl substantiv viktminskande konkav rand längsmed ena eller vardera sidan en klinga | fullōnoun |
| håll (stort) avstånd; avståndet mellan två skjutsstationer substantiv | abstantia [abstantiae](1st) F |
| håll substantiv riktning; information som anger den slutposition en viss rörelse i rummet (eller tiden) har i förhållande till utgångspositionen | pars [partis](3rd) F |
| håll substantiv smärta som uppstår i magtrakten i samband med träning, ofta efter måltider | pnixnoun |
| håll käften interjektion uppmaning att vara tyst | favete linguisinterjection |
| hålla verb ha (ett föremål) i handen eller i armarna | teneo [tenere, tenui, tentus](2nd) |
| hålla i verb fortsätta (vara) på samma sätt | administrareverb |
| hålla i verb göra sig (för)beredd, då något kan komma som en chock | parōverb |
| hålla i verb ha (ett föremål) i handen | cavernaverb |
| hålla i verb hålla i någon, ta ett fast grepp om någon så att hen inte ska tappa balansen och ramla eller falla ner från ett stup eller i vattnet eller så | administrareverb |
| hålla isär (lyckas) få (två eller flera avgränsade delar av någon helhet) att rumsligt befinna sig på skilda platser, utan direkt fysisk kontakt med varandra verb | dīvidōverb |
| hålla isär (lyckas) skilja (abstrakta företeelser) från varandra, så att de inte (oavsiktligt eller alls) påverkar varandra eller så att inte logiska felslut uppstår på grund av begreppsförvirring; framhäva skillnaden mellan (två eller flera undertyper av något); på ett entydigt sätt (lyckas) särskilja (två eller flera väl avgränsade delar av någon helhet, så att man med säkerhet kan säga till vilken del av helheten som någon aspekt eller företeelse hos den hör) verb | dignoscōverb |
| hålla med verb vara av samma uppfattning eller åsikt (som); instämma | assentiōverb assentiōverb |
| hålla om verb ha sina armar runt | amplector [amplecti, amplexus sum](3rd) DEP |
| hålla på verb heja på, stödja | adiuvareverb |
| hålla på verb vara ihärdig | agatverb |
| hålla på med verb | mereōverb |
| hålla tyst verb inte tala eller göra annat ljud | arceōverb |
| hålla tyst verb utelämna information, inte nämna | taceōverb |
| hålla ut verb trots svåra omständigheter fortsätta med en viss (viktig) syssla, ett visst (önskvärt) förhållningssätt eller liknande; fortsätta leva (alls, på någon plats eller liknande) och hålla modet uppe trots svåra förhållanden; fortsätta att kämpa trots svåra omständigheter eller vedermödor; trots svårt motstånd hålla en motståndare i schack; uthärda, kämpa vidare | porrigōverb |
| hållare substantiv anordning som håller något | capsa [capsae](1st) F |
| hållbar adjektiv som inte lätt går sönder | solidus [solida -um, solidior -or -us, solidissimus -a -um]adjective |
| hållbar adjektiv som tål att utövas eller användas under en längre tid utan att orsaka skador på något, t.ex. på miljö eller ekonomi | solidus [solida -um, solidior -or -us, solidissimus -a -um]adjective |
| hållfast adjektiv motståndskraftig; som motstår deformationer | firmus [firma -um, firmior -or -us, firmissimus -a -um]adjective |
| hållfast adverb motståndskraftigt | firmiteradverb |
| hållfasthet substantiv förmåga att motstå deformationer | stabilitas [stabilitatis](3rd) F |
| hållning substantiv aktivitet, verksamhet | positūranoun |
| hållning substantiv det sätt en person håller uppe kroppen på; formen på kroppen med avseende på den form som kan varieras av personen själv | positūranoun |
| hållning substantiv sätt att tänka, handla, bete sig eller uppföra sig | positūranoun |
| hållplats substantiv | absistonoun |
| hålrum substantiv område i rummet vilket är i det närmaste fullständigt omslutet av solitt material, men som i sig inte är fyllt av annat än omgivande atmosfär eller annan fluid | cavum [cavi](2nd) N |
| håltimme substantiv ledig timme mellan två lektioner (vanligast på gymnasiet) |
