Svéd | Latin |
---|---|
blåsa substantiv inre rundad bildning för vätska eller gas, som självständigt ord ofta om urinblåsan | vēsīcanoun |
blåsa substantiv liten rundad böld på huden som innehåller vätska, orsakad av retning eller infektion | pustula [pustulae](1st) F |
blåsa verb skicka utandningsluften i en alkoholmätare för att polisen kan avgöra om personen druckit alkohol och därmed begått rattfylleri | flo [flare, flavi, flatus](1st) |
blåsig adjektiv med mycket blåsor | ventōsusadjective |
blåsig adjektiv med mycket blåst | ventōsusadjective |
blåsinstrument substantiv instrument där ljud frambringas genom att en stående luftpelare sätts i vibration | |
blåsippa substantiv fanerogam av arten Hepatica nobilis; exemplar av denna art | trifolium hepaticumnoun |
blåst adjektiv dum, enfaldig | stupideadjective |
blåst substantiv ihållande vind | ventus [venti](2nd) M |
blått substantiv blå färg; samma eller liknande färg som blåbär eller himmel har; färg liggande mellan cyan och violett i regnbågen; färg med frekvens 600...690 THz i det elektromagnetiska spektret; grundfärg i diverse färgsystem; kulört grundfärg i systemet NCS; färgen som ibland associeras med öppet vatten | azurinusnoun |
blåval substantiv en art (Balaenoptera musculus) inom däggdjursfamiljen fenvalar (Balaenopteridae); individ av arten blåval | |
blåögdhet substantiv | simplicitas [simplicitatis](3rd) F |
bokhållare substantiv person med uppgiften att ta hand om den administrativa bokföringen | perscriptor [perscriptoris](3rd) M |
bokskåp substantiv skåp (med glasdörrar) avsett för förvaring av böcker | armarium [armari(i)](2nd) N |
bondestenålder substantiv tidsålder som kännetecknas av att människor började odla grödor och hålla sig med boskap (i Sverige från omkring år 4000 f.v.t. genom migration söderifrån) | Neolithicumnoun |
bondgård substantiv | vicus [vici](2nd) M |
bortgång substantiv | abitio [abitionis](3rd) F |
bortgången adjektiv perfektparticip av gå bort | dēfūnctaadjective |
bostadslån substantiv lån (t.ex. på bank) för att finanisera köp av bostad | hypotheca [hypothecae](1st) F |
bostadsområde substantiv område i stad avsett för bostäder | proximumnoun |
brandkronad kungsfågel substantiv | |
bredså verb så genom att sprida frö (korn) fritt (med handen); inte i rader | dissēminōverb |
bredsådd substantiv sådd på bredden; inte i rader | dissēminōnoun |
bredsådd adjektiv sådd vitt och brett; inte i rader; | dissēminōadjective |
bronsålder substantiv den tidsepok då bronset var råmaterialet för redskap och vapen | aetas aëneanoun |
brottmål substantiv rättsligt ärende angående brott som behandlas inför domstol och kan leda till straff | crimen [criminis](3rd) N |
brottspåföljd substantiv rättslig konsekvens av att ha begått ett brott | addīcōnoun |
brutet räkenskapsår substantiv räkenskapsår som ej överensstämmer med kalenderåret | fissusnoun |
bråck substantiv ett tillstånd när delar från kroppens inre tränger ut genom defekt i kroppens vävnader (t.ex. bukväggen) eller en naturlig öppning | hernianoun |
bråd adjektiv hastig, plötslig | derepenteadjective |
brådmogen adjektiv | praecox [(gen.), praecocis]adjective |
brådska substantiv situation där det råder tidsbrist eller som kräver skyndsamhet | festinatio [festinationis](3rd) F |
brådskande adjektiv presensparticip av brådska | instans | urgensadjective |
bråk substantiv det att bråka; (oftast) aggressivt och högljutt slagsmål eller samtal om något som inte går att komma överens om (oftast p.g.a. olika uppfattningar eller åsikter) | iurgiumnoun |
bråka (ofta på ett högljutt och mindre trevligt sätt) föra slagsmål, oväsen och/eller samtal om något som inte är lätt att komma överens om och acceptera (vanligtvis p.g.a. olika uppfattningar eller åsikter om vad som är rätt eller fel) verb | altercor [altercari, altercatus sum](1st) DEP |
bråka verb bryta vedartade delar av strån (av lin) | battuereverb |
bråkmakare substantiv person som ofta ställer till bråk | bovinātornoun |
brås verb ha en ärftlig egenskap från någon | teneo [tenere, tenui, tentus](2nd) |
bråte substantiv hög av timmer | lignum [ligni](2nd) N |
bråte substantiv skräp, skrot, avfall | tignum [tigni](2nd) N |