Swedish-Latin dictionary »

å meaning in Latin

SwedishLatin
blåsa substantiv
inre rundad bildning för vätska eller gas, som självständigt ord ofta om urinblåsan

vēsīcanoun

blåsa substantiv
liten rundad böld på huden som innehåller vätska, orsakad av retning eller infektion

pustula [pustulae](1st) F
noun

blåsa verb
skicka utandningsluften i en alkoholmätare för att polisen kan avgöra om personen druckit alkohol och därmed begått rattfylleri

flo [flare, flavi, flatus](1st)
verb

blåsig adjektiv
med mycket blåsor

ventōsusadjective

blåsig adjektiv
med mycket blåst

ventōsusadjective

blåsinstrument substantiv
instrument där ljud frambringas genom att en stående luftpelare sätts i vibration

instrumentum inflatilenoun

blåsippa substantiv
fanerogam av arten Hepatica nobilis; exemplar av denna art

trifolium hepaticumnoun
N

blåst adjektiv
dum, enfaldig

stupideadjective

blåst substantiv
ihållande vind

ventus [venti](2nd) M
noun

blått substantiv
blå färg; samma eller liknande färg som blåbär eller himmel har; färg liggande mellan cyan och violett i regnbågen; färg med frekvens 600...690 THz i det elektromagnetiska spektret; grundfärg i diverse färgsystem; kulört grundfärg i systemet NCS; färgen som ibland associeras med öppet vatten

azurinusnoun

blåval substantiv
en art (Balaenoptera musculus) inom däggdjursfamiljen fenvalar (Balaenopteridae); individ av arten blåval

Balaenoptera musculusnoun

blåögdhet substantiv

simplicitas [simplicitatis](3rd) F
noun

bokhållare substantiv
person med uppgiften att ta hand om den administrativa bokföringen

perscriptor [perscriptoris](3rd) M
noun

bokskåp substantiv
skåp (med glasdörrar) avsett för förvaring av böcker

armarium [armari(i)](2nd) N
noun

bondestenålder substantiv
tidsålder som kännetecknas av att människor började odla grödor och hålla sig med boskap (i Sverige från omkring år 4000 f.v.t. genom migration söderifrån)

Neolithicumnoun

bondgård substantiv

vicus [vici](2nd) M
noun

bortgång substantiv

abitio [abitionis](3rd) F
noun

bortgången adjektiv
perfektparticip av gå bort

dēfūnctaadjective

bostadslån substantiv
lån (t.ex. på bank) för att finanisera köp av bostad

hypotheca [hypothecae](1st) F
noun

bostadsområde substantiv
område i stad avsett för bostäder

proximumnoun

brandkronad kungsfågel substantiv

Regulus ignicapillusnoun

bredså verb
så genom att sprida frö (korn) fritt (med handen); inte i rader

dissēminōverb

bredsådd substantiv
sådd på bredden; inte i rader

dissēminōnoun

bredsådd adjektiv
sådd vitt och brett; inte i rader;

dissēminōadjective

bronsålder substantiv
den tidsepok då bronset var råmaterialet för redskap och vapen

aetas aëneanoun

brottmål substantiv
rättsligt ärende angående brott som behandlas inför domstol och kan leda till straff

crimen [criminis](3rd) N
noun

brottspåföljd substantiv
rättslig konsekvens av att ha begått ett brott

addīcōnoun

brutet räkenskapsår substantiv
räkenskapsår som ej överensstämmer med kalenderåret

fissusnoun

bråck substantiv
ett tillstånd när delar från kroppens inre tränger ut genom defekt i kroppens vävnader (t.ex. bukväggen) eller en naturlig öppning

hernianoun

bråd adjektiv
hastig, plötslig

derepenteadjective

brådmogen adjektiv

praecox [(gen.), praecocis]adjective

brådska substantiv
situation där det råder tidsbrist eller som kräver skyndsamhet

festinatio [festinationis](3rd) F
noun

brådskande adjektiv
presensparticip av brådska

instans | urgensadjective

bråk substantiv
det att bråka; (oftast) aggressivt och högljutt slagsmål eller samtal om något som inte går att komma överens om (oftast p.g.a. olika uppfattningar eller åsikter)

iurgiumnoun
N

bråka (ofta på ett högljutt och mindre trevligt sätt) föra slagsmål, oväsen och/eller samtal om något som inte är lätt att komma överens om och acceptera (vanligtvis p.g.a. olika uppfattningar eller åsikter om vad som är rätt eller fel)
verb

altercor [altercari, altercatus sum](1st) DEP
verb

bråka verb
bryta vedartade delar av strån (av lin)

battuereverb

bråkmakare substantiv
person som ofta ställer till bråk

bovinātornoun

brås verb
ha en ärftlig egenskap från någon

teneo [tenere, tenui, tentus](2nd)
verb

bråte substantiv
hög av timmer

lignum [ligni](2nd) N
noun

bråte substantiv
skräp, skrot, avfall

tignum [tigni](2nd) N
noun

5678