å latinul
| Svéd | Latin |
|---|---|
| åt i stället för; så att någon slipper | |
| åt som ska ges till (markerar mottagare av något), eller som är föremål för något | |
| åta verb acceptera som sin uppgift att utföra något | adeo [adire, adivi(ii), aditus]verb |
| åtagande substantiv det som man lovar att man ska göra, löfte, förpliktelse, uppgift, plikt | compromissum [compromissi](2nd) N |
| åtal substantiv yrkande inför domstol att viss handling skall utredas och bestraffas | accusatio [accusationis](3rd) F |
| åtala verb yrka inför domstol att viss handling skall utredas och bestraffas | crīminōverb |
| åtalspunkt substantiv punkt i ett åtal, där en person anklagas/misstänks/utreds för mer än ett brott (brottsrubricering) | comes [comitis](3rd) M |
| åtbörd substantiv handrörelse (eller rörelse med annan kroppsdel) som uttrycker känslor eller tankar | gestus [gestus](4th) M |
| åtel substantiv kropp av dött lockbete som används vid jakt | cadaverina [cadaverinae](1st) F |
| åter adverb igen; på nytt; ännu en gång | de integroadverb |
| återberätta verb | renarrōverb |
| återbesöka verb | revīsōverb |
| återbud substantiv | appellatio [appellationis](3rd) F |
| återförena verb förena delar eller parter som tidigare hängt samman | coeo [coire, coivi(ii), coitus]verb |
| återge verb ge (någon) tillbaka (något) | reddereverb |
| återge verb redogöra för något som hänt på ett så exakt sätt som möjligt | recreōverb |
| återgång substantiv det att något går tillbaka till ett tidigare tillstånd | regressus [regressus](4th) M |
| återhämta verb vila upp sig efter något fysiskt eller psykologiskt ansträngande | relego [relegare, relegavi, relegatus](1st) |
| återhämtning substantiv avkopplande vila | sanationoun |
| återhämtning substantiv det att hämta något som tidigare varit borta | sanationoun |
| återhämtning substantiv det att återkomma till normal fysisk eller psykologisk hälsa efter en period av försämrad sådan | sanationoun |
| återhålla verb hålla tillbaka | retinereverb |
| återhållen adjektiv | retentusadjective |
| återigen adverb än en gång, igen | dē novōadverb |
| återkalla verb kalla åter, hemkalla, ta tillbaka | revocareverb |
| återkomma verb | rĕdĕoireverb |
| återkomst substantiv det att komma tillbaka | fructus [fructus](4th) M |
| återlämna verb | reddereverb |
| återskapa verb ännu en gång bringa till existens på samma sätt som tidigare var fallet | recreōverb |
| återställa verb | reddōverb |
| återställande substantiv | rehabilitationoun |
| återställelse substantiv det att återställa | rehabilitationoun |
| återställning substantiv återgång till ett tidigare läge; det att återställa | rehabilitationoun |
| återställningstecken substantiv tecknet ♮, ett tecken i notskrift som upphäver verkan av ett tidigare förtecken | nātūrālisnoun |
| återstå verb finnas kvar (efter att annat försvunnit), vara över; restera | maneo [manere, mansi, mansus](2nd) |
| återsända verb skicka tillbaka | abigereverb |
| återta verb | relego [relegare, relegavi, relegatus](1st) |
| återuppbygga verb bygga på nytt | restaurōverb |
| återuppliva verb bringa tillbaka till livet; göra levande igen | animo [animare, animavi, animatus](1st) TRANS |
| återupplivning substantiv det att väcka till liv igen; det att återuppliva | reanimationoun |
