vik latinul
| Svéd | Latin |
|---|---|
| vik substantiv | sinus [sinus](4th) M |
| vika verb ge efter för; retirera, ge upp; gå tillbaka | cedereverb |
| vika verb lägga dubbelt genom att böja | plicōverb |
| vikariat substantiv tjänstgöring som vikarie | repraesentationoun |
| vikarie substantiv ställföreträdare, person som gör en annan anställds arbete när denna inte själv kan göra det; tillfällig ersättare | cooperiōnoun |
| viking substantiv om vikingatida sjöfartsäventyrare (i tidsenlig betydelse) iväg för sjöräd, plundringståg, handelsresa eller expedition och bosättning av nytt land, främst företaget via skepp | vicingusnoun |
| vikingatida adjektiv som rör eller utspelar sig under vikingatiden | vicingusadjective |
| vikt substantiv betydelse | momentum [momenti](2nd) N |
| vikt substantiv föremål med en bestämd massa, avsedd att användas till mätningar, experiment etc. | pondus [ponderis](3rd) N |
| vikt substantiv massa (med enheten kilogram); används även om tyngd (med enheten newton) | pondus [ponderis](3rd) N |
| viktig adjektiv som har stor betydelse; som krävs för att något ska fungera väl | gravis [grave, gravior -or -us, gravissimus -a -um]adjective |
| viktualie substantiv livsmedel; matvara | victualianoun |
| antivikningsfilter substantiv lågpassfilter med syfte att förhindra vikning | liquatoriumnoun |
| avvika verb skilja sig (från); inte följa mönstret | descisco [desciscere, descivi, descitus](3rd) INTRANS |
| avvikelse substantiv skillnad mellan önskat eller väntat tillstånd eller värde och det faktiska eller observerade tillståndet eller värdet | exorbitationoun |
| besvika verb inte leva upp till förväntningar; göra besviken | frustro [frustrare, frustravi, frustratus](1st) TRANS |
| besvikelse substantiv upplevelse av att en önskan inte blivit uppfylld; känslan när någon är besviken | deceptio [deceptionis](3rd) F |
| besviken adjektiv ; som upplever en (ofta lätt) negativ känsla orsakad av att något i omvärlden inte utfallit så som individen önskat och hoppats, som haft förväntningar som inte infriats; som känner besvikelse | dēstitūtusadjective |
| Bottniska viken substantiv Östersjöns nordligaste vik som ligger mellan Sverige och Finland | Sinus Bothnicusnoun |
| ge vika verb låta någon annan (motståndare) eller något annat ta över; ge upp | cedereverb |
| jämvikt substantiv | aequilībriumnoun |
| motvikt substantiv tyngd som motverkar en annan kraft | aequipondium [aequipondi(i)](2nd) N |
| oundviklig adjektiv som inte kan undvikas | inevitabilis [inevitabilis, inevitabile]adjective |
| Reykjavik substantiv | |
| springvikarie substantiv person som med kort varsel kan rycka in som ersättare på olika tjänster | eques [equitis](3rd) M |
| svika verb bryta ett förtroende; inte uppfylla sina förpliktelser; inte hålla vad som lovats; göra besviken | dēferōverb |
| svika verb inte nå upp till vad som förväntats av en; bli en besvikelse | frustro [frustrare, frustravi, frustratus](1st) TRANS |
| svika verb inte räcka till | desum [desse, defui, defuturus]verb |
| svikt (plural sällsynt) funktionsnedsättning hos ett organ substantiv | insufficientia [insufficientiae](1st) F |
| svikt substantiv fjädrande planka som används vid simhopp | |
| svikta verb böjas och (nästan) ge vika; vara nära att falla samman och sluta fungera; brista till följd av svajning | labōverb |
| undvika verb göra så att man inte hamnar i en viss situation eller utför en viss handling | vitareverb |
| övervikt substantiv alltför hög vikt; fetma, korpulens | superpondiumnoun |
| övervikt substantiv övermakt, majoritet, övertag, dominans | superpondiumnoun |
| överviktig adjektiv som väger för mycket | corpulentus [corpulenta -um, corpulentior -or -us, corpulentissimus -a -um]adjective |
