van latinul
| Svéd | Latin |
|---|---|
| van adjektiv som har erfarenhet, ibland ofrivilligt | soleōadjective |
| vana substantiv handling som utförs regelbundet, i vissa fall nästan rituellt | habitus [habitus](4th) M |
| vanadin substantiv | vanadiumnoun |
| vandalism substantiv ödeläggelse utan mening; förstörelselusta | corruptiōnoun |
| vandel substantiv livsstil, sätt att leva | diaeta [diaetae](1st) F |
| vandra verb gå till fots | ambulo [ambulare, ambulavi, ambulatus](1st) INTRANS |
| vandrare substantiv person som vandrar, ofta eller tillfälligt | viator [viatoris](3rd) M |
| vandringsgräshoppa substantiv någon av flertalet arter gräshoppor i familjen markgräshoppor med tendensen att uppträda i massiva svärmar | locusta [locustae](1st) F |
| vanemässig adjektiv som gör något av vana; ibland negativ bibetydelse | habitualis [habitualis, habituale]adjective |
| vanemässig adjektiv vars orsak är en vana (snarare än ett medvetet beslut); ibland negativ bibetydelse (uttrycker kritik att något sker alltför ofta) | habitualis [habitualis, habituale]adjective |
| vanföreställning (psykologi) kronisk felaktig föreställning hos patient substantiv | delusio [delusionis](3rd) F |
| vanhedra verb skämma ut, dra skam över, ge vanheder åt, vanära, förnedra, kränka | dehonestōverb |
| vanka verb gå långsamt | ambulo [ambulare, ambulavi, ambulatus](1st) INTRANS |
| vankas verb tillhandahållas; särskilt om något ätbart, t.ex. god mat; men även om något negativt, t.ex. stryk | assequor [assequi, assecutus sum](3rd) DEP |
| vanlig (del av namnet på den) mest förekommande arten av ett släkte adjektiv | communis [communis, commune]adjective |
| vanlig adjektiv normal, som inte skiljer sig från det brukliga/det typiska | solitus [solita, solitum]adjective |
| vanlig adjektiv som ofta förekommer eller ofta kan observeras | communis [communis, commune]adjective |
| vanligtvis adverb i alla eller åtminstone de flesta (vanliga eller "normala", enligt någon mening) fall | plerumqueadverb |
| vanmakt substantiv | impotentia [impotentiae](1st) F |
| vanmäktig adjektiv | impotens [(gen.), impotentis]adjective |
| vansinne substantiv oförnuft, vanvett | alienatio mentisnoun |
| vansinnig adjektiv allför vågad eller farlig (dålig) idé | delirus [delira, delirum]adjective |
| vansinnig adjektiv mycket arg; mycket aggressiv, ibland även våldsamt arg | delirus [delira, delirum]adjective |
| vansinnig adjektiv psykiskt sjuk eller (mildare) ovanlig, tokig, alltför vågad eller irrationellt uppträdande | delirus [delira, delirum]adjective |
| vansinnigt adverb avledning till adjektivet vansinnig | dēmenteradverb |
| vanskapt adjektiv missbildad, som är född med lyte | distortus [distorta, distortum]adjective |
| vansklig adjektiv | dificilisadjective |
| vanställa verb | dēturpōverb |
| vant substantiv rep, vajer eller liknande som stöttar mast i sidled, vanligen snett bakifrån | brandeum [brandei](2nd) N |
| vante substantiv klädesplagg som bärs på händerna | chirotheca [chirothecae](1st) F |
| vantro substantiv otro, det att inte tro på någon eller något (särskilt om brist på religiös tro). | incredulitas [incredulitatis](3rd) F |
| vanvettig adjektiv | absurdus [absurda, absurdum]adjective |
| vanvård substantiv det att något behandlas eller sköts illa | contumēlianoun |
| vanvördig adjektiv som saknar vördnad | impius [impia, impium]adjective |
| vanära verb ge vanära åt | dehonesto [dehonestare, dehonestavi, dehonestatus](1st) TRANS |
| anförvant substantiv släkting | maiornoun |
| avancera verb | prōcēdōverb |
| avancerad adjektiv som innehåller mycket material, som inte är helt enkel att begripa och överblicka eller som klarar av att utföra mycket | prōvectusadjective |
| avantgarde substantiv pionjärer eller föregångare inom olika konstriktningar; de som bryter mot den gängse normen | acies primanoun |
| befälhavande adjektiv som bestämmer | imperiōsusadjective |
