Svéd | Latin |
---|---|
utmana verb /medvetet/ genom handling trotsa en annan (ofta starkare) part (med risk för negativa konsekvenser för egen del) | cieo [ciere, civi, citus](2nd) TRANS |
utmana verb förklara sig villig att strida med någon (om något); förklara sig villig att (t.ex. i en tävling) jämföra ens egen skicklighet mot skickligheten hos en annan part; uppmana någon att tävla | prōvocōverb |
utmana verb utsätta sig för svårigheter (som man troligtvis kan övervinna) i syfte att bli bättre, lära sig e.dyl. | prōvocōverb |
utmanare substantiv person som utmanar någon | prōvocātornoun |