sto latinul
| Svéd | Latin |
|---|---|
| sto substantiv | equa [equae](1st) F |
| stock substantiv avverkad trädstam eller sågtimmer | cala [calae](1st) F |
| Stockholm substantiv Sveriges huvudstad | |
| stockros substantiv blomma av släktet Alcea, i synnerhet arten Alcea rosea ("vanlig stockros") | caerulus [caeruli](2nd) M |
| stoff substantiv råmaterial, råämne | materia [materiae](1st) F |
| stoft substantiv | pulvis [pulveris](3rd) M |
| stoiker substantiv anhängare av stoicism; människa med orubbligt sinneslugn | Stoicusnoun |
| stoj substantiv bullersam lek, väsen | turba [turbae](1st) F |
| stol substantiv en möbel på vilken man sitter | |
| stolle substantiv | blanxnoun |
| stollig adjektiv | morioadjective |
| stolpe substantiv de delarna av målramen som sitter i marken, golvet eller rinken; det finns två stolpar på ett mål | columella [columellae](1st) F |
| stolpe substantiv en vertikalt rest stock | columella [columellae](1st) F |
| stolpe substantiv vertikal linje över vapnet | albesconoun |
| stolpe substantiv vertikalt rest stock på en öppen godsvagn | columella [columellae](1st) F |
| stolpiller substantiv | suppositoriumnoun |
| stolpskott substantiv skott som tar i målets stolpe (i fotboll, handboll, bandy, ishockey, och liknande sporter) | palus [pali](2nd) M |
| stolt adjektiv | altus [alta -um, altior -or -us, altissimus -a -um]adjective |
| stolthet substantiv | superbia [superbiae](1st) F |
| stoltsera verb | glōriōverb |
| stomme substantiv | ossum [ossi](2nd) N |
| stopp substantiv stockning, stillestånd, spärr, propp (i röret el.dyl.) | pausa [pausae](1st) F |
| stoppa verb | oppleo [opplere, opplevi, oppletus](2nd) |
| stoppa verb fylla med något mjukt (särskilt om korv, pipa) | farciōverb |
| stoppa verb få att sluta; göra så att något slutar att ske eller göra så att någon slutar att göra något; få en rörelse, process eller ett skeende att upphöra | absisto [absistere, absistiti, -](3rd) INTRANS |
| stoppa verb placera i ett utrymme såsom ficka eller mun | insĕrĕreverb |
| stor adjektiv ansedd som bättre än de flesta; åstadkommande mycket | grandis [grandis, grande]adjective |
| stor adjektiv med ett mått eller i utsträckning som överskrider genomsnittet (ej att förväxla med #2) | magnus | grandisadjective |
| Stora björnen substantiv en stjärnbild på norra stjärnhimlen, med det latinska namnet Ursa Major (i genitiv: Ursae Majoris) | Ursa Majornoun |
| Stora hunden substantiv en stjärnbild på södra stjärnhimlen, med det vetenskapliga namnet Canis Major (i genitiv: Canis Majoris) | Canis Maiornoun |
| storartad adjektiv som imponerar med sin storhet | aureus [aurea, aureum]adjective |
| storasyster substantiv | germana [germanae](1st) M |
| Storbritannien substantiv en ö som huvuddelen av staten Storbritannien utgörs av | |
| storebror substantiv | frater [fratris](3rd) M |
| storhet substantiv egenskapen att vara stor | quantitas [quantitatis](3rd) F |
| storhet substantiv person som är bland de främsta inom ett område | magnitudo [magnitudinis](3rd) F |
| storhetstid substantiv glanstid | aetas aureanoun |
| storhjärna (exemplar av) den största och översta delen (cerebrum) av människans hjärna som bland annat innehåller storhjärnsbarken (cortex cerebri) ytterst och förknippas med högre funktioner som medveten sinnesupplevelse, viljestyrd motorik, intellekt och språk substantiv | telencephalonnoun |
| storhjärnsbark substantiv det kraftigt veckade yttersta lagret (cortex cerebri) hos storhjärnan (cerebrum), vilket förknippas med medveten sinnesperception, frivillga muskelrörelser och högre intellektuella funktioner som abstrakt och logiskt tänkande, minne, planering och språk | cortex cerebrinoun |
| stork substantiv fågel ur familjen storkfåglar | ciconia [ciconiae](1st) F |
