stånd latinul
| Svéd | Latin |
|---|---|
| stånd substantiv det att vara förmögen att utföra något; det att ha tillräcklig förmåga för att bli verklighet; det att kunna (göra) något | conditio [conditionis](3rd) F |
| stånd substantiv erektion | erectio [erectionis](3rd) F |
| stånd substantiv samhällsklass med vissa lagliga rättigheter och skyldigheter (i äldre samhällssystem) | conditio [conditionis](3rd) F |
| ståndaktig adjektiv som håller stånd mot yttre påverkan; som inte ger vika för frestelse, övertalning o.d.; fast i övertygelse | firmus [firma -um, firmior -or -us, firmissimus -a -um]adjective |
| ståndare substantiv manligt könsorgan (hanorgan) i en blomma | stamen [staminis](3rd) N |
| ståndarknapp substantiv del längst ut på ståndare som bildar det befruktande pollenet | anthera [antherae](1st) F |
| avstånd substantiv | distantia [distantiae](1st) F |
| beståndsdel substantiv | pars [partis](3rd) F |
| föreståndare substantiv person som ansvarar för och leder en grupp människor på en avdelning e.dyl. (t.ex. i skola eller på sjukhus) | curator [curatoris](3rd) M |
| förstånd substantiv förmåga att förstå, dra slutsatser och handla med omdöme | ratio [rationis](3rd) F |
| förståndig adjektiv som har gott förstånd | sapiens [sapientis (gen.), sapientior -or -us, sapientissimus -a -um]adjective |
| hjärtstillestånd substantiv akut hälsoproblem som innebär att hjärtat inte längre slår | |
| missförstånd substantiv | ambiguitas [ambiguitatis](3rd) F |
| motstånd substantiv aktiva försök att motverka någon eller något | resistentianoun |
| motstånd substantiv det att människor ogärna tar till sig nya tankesätt | resistentianoun |
| motstånd substantiv resistans, en storhet med enheten ohm | resistentianoun |
| motstånd substantiv resistor, en elektrisk komponent | resistentianoun |
| motståndare substantiv | adversārianoun |
| motståndsrörelse substantiv organiserat motstånd mot en ockupation som sker utan statlig kontroll och med begränsat skydd enligt folkrätten | resistantianoun |
| naturtillstånd substantiv tillstånd som skulle råda utan lagar (eller civilisation) | status nātūraenoun |
| oförståndig adjektiv inte förståndig | absurdus [absurda, absurdum]adjective |
| samförstånd substantiv enat tycke, det att två eller flera personer (eller stater eller dylikt) har uppnått en enighet om åsikter eller handlande | capiensnoun |
| skadestånd substantiv | legalisnoun |
| solstånd substantiv någon av de två tidpunkter på året då solen antar sin största respektive minsta deklination, det vill säga årets ljusaste respektive mörkaste dag | solstitium [solstiti(i)](2nd) N |
| sommarsolstånd substantiv tidpunkt på året då solen antar sin största deklination, det vill säga då årets ljusaste natt infaller då solen står som högst på himlen på norra halvklotet, norr om kräftans vändkrets | sōlstitiumnoun |
| tillstånd substantiv beskaffenhet, skick, status, läge | status [status](4th) M |
| tillstånd substantiv tillåtelse | concessus [concessus](4th) M |
| undantagstillstånd substantiv tillfälligt upphävande av normala medborgerliga rättigheter med ökade befogenheter för polis och militär (såsom utegångsförbud, husundersökningar, arresteringar på lös grund m m) | lēx mīlitārisnoun |
| uppståndelse substantiv det att någon blir levande igen från att ha varit död | resurrectio [resurrectionis](3rd) F |
| vapenstillestånd substantiv formell överenskommelse mellan stridande parter om att upphöra krigföring, inför en förestående fredsförhandling | indūtiaenoun |
| vintersolstånd substantiv tidpunkt på året då solen har sin lägsta middagshöjd, vilket inträffar den 21–23 december på norra halvklotet och 20–23 juni på södra halvklotet | bruma [brumae](1st) F |
| välstånd substantiv hög ekonomisk levnadsstandard, god ekonomi | prosperitas [prosperitatis](3rd) F |
| änkestånd substantiv tillståndet att leva själv efter ens livspartners död | viduitāsnoun |
