son latinul
| Svéd | Latin |
|---|---|
| son substantiv manlig avkomma; barn av hankön till en förälder | filius | natusnoun |
| sona verb | expiareverb |
| sondera verb undersöka medelst sond | mēlōtrisverb |
| sondotter substantiv | neptis [neptis](3rd) F |
| sonett substantiv | epigramma [epigrammatis](3rd) N |
| sonika adverb helt enkelt, rätt och slätt, utan vidare | modoadverb |
| sonor (särskilt om röst/stämma) klangfull; musikaliskt välljudande; som ljuder klart adjektiv | sonorus [sonora, sonorum]adjective |
| sonson substantiv | nepos [nepotis](3rd) C |
| bisonoxe substantiv en art (Bison bison) inom däggdjursfamiljen slidhornsdjur (Bovidae); individ av arten bisonoxe | bison [bisontis](3rd) M |
| brorson substantiv | fratris filiusnoun |
| cirkelresonemang substantiv slags resonemang i vilket man anger något som ett motiv eller en anledning till något annat, som i sin tur är ett motiv eller en anledning till det första, på ett sådant sätt att resonemanget blir meningslöst | |
| dotterson substantiv | nepos [nepotis](3rd) C |
| fason substantiv sätt, form | formōnoun |
| försona verb göra sams, göra enig, göra överens | redimōverb |
| garnison substantiv militär besättning | praesidium [praesidi(i)](2nd) N |
| gärningsperson substantiv | patrātornoun |
| horisont substantiv linje i blickfältet där markytan och himlen möts | fīniensnoun |
| horisont substantiv så långt fram (i tiden) som man har kännedom om och kan överblicka; gränslinjen för var ens kunskaper slutar | fīniensnoun |
| horisontell adjektiv vågrät; som har samma riktning som horisonten | horizontālisadjective |
| händelsehorisont substantiv | horizon eventuumnoun |
| konsonant substantiv bokstav som representerar sådant språkljud; b, d, g etc. | consonans [consonantis](3rd) F |
| konsonant substantiv språkljud som bildas med varierande förträngning av språkröret | consonans [consonantis](3rd) F |
| medelsvensson substantiv genomsnittlig svensk invånare | mediocrisnoun |
| meson substantiv | meson [undeclined]noun |
| monopsoni substantiv tillstånd där flera säljare måste slåss om en kund | monopsoniumnoun |
| opersonlig adjektiv inte personlig (utan snarare strikt, formell och mallbunden utan fokus på personliga egenskaper, tankar och känslor) | impersonalis [impersonalis, impersonale]adjective |
| person substantiv en människa | persona | homonoun |
| person substantiv grammatisk böjningskategori som skiljer mellan den/de talande (första person), den/de tilltalade (andra person) eller den/de omtalade (tredje person) | persona | homonoun |
| personal substantiv | baculum [baculi](2nd) N |
| personifikation substantiv föreställning om något opersonligt i personlig form | fictio personaenoun |
| personlig adjektiv som ersätter namn eller benämning på subjekt eller objekt i en sats (om pronomen) | proprius [propria, proprium]adjective |
| personlig adjektiv som gäller eller tillhör enskilda individer; privat | proprius [propria, proprium]adjective |
| personlig adjektiv som rör någons privatliv; närgången, intim | proprius [propria, proprium]adjective |
| personligen adverb själv, inte genom någon annan | in personamadverb |
| personlighet substantiv egenskapen att vara person; de inre eller andliga egenskaperna hos en enskild människa, dennes självständiga individualitet | indoles [indolis](3rd) F |
| personligt pronomen substantiv | |
| reson substantiv | causa [causae](1st) F |
| resonemang substantiv det att utveckla en tankegång | animadversio [animadversionis](3rd) F |
| resonera verb | causaverb |
| resonlig adjektiv mottaglig för skäl, vettig | sapiens [sapientis (gen.), sapientior -or -us, sapientissimus -a -um]adjective |
