Svéd | Latin |
---|---|
skall substantiv det starka ljud en hund eller varg frambringar via munnen | lātrātusnoun |
skalla verb stöta till med huvudet | arietō (capite)verb |
skalle substantiv del av ett ryggradsdjurs skelett som utgör huvudet | |
skallerorm substantiv | quatiatornoun |
skallig adjektiv som har ringa eller inget hår på hjässan | calvus [calva -um, calvior -or -us, calvissimus -a -um]adjective |
skallning substantiv det att skalla | arietatio [arietationis](3rd) F |
skallra verb göra ljud som en skallra, skramla, rassla | crepundiaverb |
skallra substantiv leksak för spädbarn som fungerar på samma sätt som musikinstrument | crepundianoun |
dansk skalle substantiv det att med stor kraft slå sin panna mot en motståndares ansikte | arietatio [arietationis](3rd) F |
dumskalle substantiv dum person (i betydelsen ointelligent, korkad; inte i betydelsen elak) | bardus [Bardi](2nd) M |
dödskalle substantiv | calva [calvae](1st) F |
flintskallig adjektiv som saknar hår på huvudet | calvus [calva -um, calvior -or -us, calvissimus -a -um]adjective |
fårskalle substantiv person som anses dum i huvudet | stultus [stulti](2nd) M |
hundskall substantiv | latratus [latratus](4th) M |
iskall adjektiv kall som is; mycket kall, helst under 0℃ | gelidus [gelida, gelidum]adjective |