Svéd | Latin |
---|---|
klubb substantiv | clava [clavae](1st) F |
klubba verb göra sig av med avföring, bajsa | cuniōverb |
klubba substantiv idrottsredskap, exempelvis golfklubba, bandyklubba, ishockeyklubba eller lacrosseklubba | clāvanoun |
klubba substantiv närstridsvapen, exempelvis spikklubba eller stridsklubba | clava ferreanoun |
klubba verb slå fast med klubbslag | fīgōverb |
klubba verb slå med klubba | clāvaverb |
klubba substantiv typ av redskap att slå med, består vanligen av en kraftig träpåk vars ena ända är förtjockad till en klump | clāvanoun |
järnklubba substantiv klubba med starkt järn- eller stålskaft, därav namnet, med mindre klubbhuvuden än träklubbor | ferreusnoun |
köttklubba substantiv redskap som används för att möra kött | carnipilumnoun |
nattklubb substantiv | clava [clavae](1st) F |
ordförandeklubba substantiv liten hammare av trä som den som ansvarar för ett möte (eller en domstol eller en auktion) slår mot ett bord för att få folks uppmärksamhet | malleus [mallei](2nd) M |
tvättklubba substantiv klubba, som användes för att tvätta kläder | malleus [mallei](2nd) M |