Svéd | Latin |
---|---|
klaga verb göra känt att man inte är nöjd med något eller någon, utan önskar en ändring eller åtgärd | queror [queri, questus sum](3rd) DEP |
anklaga verb | accūsōverb |
anklagad adjektiv perfektparticip av anklaga | reus [rea, reum]adjective |
anklagare substantiv person som anklagar | accūsātornoun |
beklaga verb säga att man inte är nöjd med något | queror [queri, questus sum](3rd) DEP |
beklaga verb säga att man är ledsen för något | comploro [complorare, comploravi, comploratus](1st) |
beklagansvärd adjektiv som man rimligtvis kan beklaga; olycklig /omständighet/; tråkig, sorglig | paenitendusadjective |
åklagare substantiv jurist som tar över polisens förundersökning när en misstänkt finns i ett brottmål, kan väcka åtal | prosecutornoun |
åklagarkammare substantiv åklagarmyndighetens lokala organisation | cognitura [cogniturae](1st) F |
åklagarmyndighet substantiv statlig myndighet som utifrån polismyndighetens brottsutredningar kan väcka åtal i domstol | cognitura [cogniturae](1st) F |
överklaga verb hos högre instans framställa yrkande om ändring av domslut | obsecrōverb |
överklagande substantiv det att överklaga en dom | obsecrōnoun |