Svéd | Latin |
---|---|
köp substantiv det att köpa en vara | emptiōnoun |
köp substantiv vara som köpts | emptiōnoun |
köpa verb skaffa sig inflytande över en person genom att muta vederbörande | emere | emoverb |
köpa verb skaffa sig ägande över något genom utbyte av pengar | emere | emoverb |
köpa grisen i säcken verb köpa något som man inte vet vad det verkligen är och därmed hur värdefullt det är; göra något kostsamt som man inte vet vad man vinner på | |
köpare substantiv | emptor [emptoris](3rd) M |
köpberoende substantiv sjuklig lust att köpa saker | oniomanianoun |
Köpenhamn substantiv huvudstaden i Danmark | Hafnianoun |
köping substantiv mindre stad (köpstad, marknadsstad, småstad) utan fullständiga stadsrättigheter (i Sverige före 1970) | locus [loci](2nd) M |
köpman substantiv | mercator [mercatoris](3rd) M |
nyköpt adjektiv | novellus [novella, novellum]adjective |
snabbköp substantiv butik (vanligen livsmedelsbutik) med självbetjäning där kunden går runt bland öppna hyllor och plockar varor i en varukorg eller kundvagn | supermercatusnoun |