Svéd-Latin szótár »
järn latinul
| Svéd | Latin |
|---|---|
| järn substantiv föremål som består av grundämnet järn eller dylikt; utslagen metall; metallförstärkning, beslag | ferrum | ferrinoun |
| järnek substantiv en art (Ilex aquifolium) inom växtfamiljen järneksväxter (Aquifoliaceae); individ, vanligtvis träd, av arten järnek | acrifolium [acrifolii](2nd) N |
| järnek substantiv individ, vanligtvis träd, av någon art från släktet järnekar (Ilex) | acrifolium [acrifolii](2nd) N |
| järnklubba substantiv klubba med starkt järn- eller stålskaft, därav namnet, med mindre klubbhuvuden än träklubbor | ferreusnoun |
| järnoxid substantiv kemisk förening av järn och syre | ferrugo [ferruginis](3rd) F |
| järnsparv substantiv | passer [passeris](3rd) M |
| järnväg substantiv transportmedel som utgörs av (numera oftast elektriskt drivna) spårfordon, normalt så kallade tåg, gående på utlagd räls | ferrivia [ferriviae](1st) F |
| järnvägsknut substantiv en ort med järnvägsstation där flera järnvägslinjer möts | iūnctiōnoun |
| järnvägsstation substantiv särskild plats belägen längs en järnväg, normalt bestående av en plattform och ibland även (då normalt på enkelspårig järnväg) mötesspår och avsedd för ett tåg att stanna vid för att låta passagerare stiga på eller av, eller låta gods lastas på eller av om det är en godsstation (och även för att stanna och lämna företräde för ett mötande tåg eller ett passerande tåg som färdas i samma färdriktning men i högre hastighet, om det är en så kallad mötesstation) | |
| järnvägsvagn substantiv vagn avsedd för persontransport eller godstransport på järnväg, normalt sammankopplad med ett lok och eventuella andra tågvagnar och avsedd att dras av loket (om inte en motorvagn som har egen framdrivning) | carpentum [carpenti](2nd) N |
| järnålder substantiv den tidsepok som inleds när människan lär sig utvinna och bearbeta metallen järn | etas ferrumnoun |
| aftonstjärna substantiv någon av planeterna Venus eller Merkurius när de syns på kvällshimlen i samband med att solen går ner | Hesperus [Hesperi](2nd) M |
| alpjärnsparv substantiv en art (Prunella collaris) inom fågelfamiljen järnsparvar (Prunellidae); individ av arten alpjärnsparv | |
| bakhjärna (exemplar av) de bakre delarna (rombencefalon) av hjärnan, nämligen hjärnbryggan (pons), förlängda märgen (medulla oblongata) och lillhjärnan (cerebellum) substantiv | rhombencephalonnoun |
| framhjärna (exemplar av) storhjärnan (cerebrum) och mellanhjärnan (diencefalon) (prosencefalon) substantiv | prosencephalonnoun |
| gångjärn substantiv beslag som används för att förbinda två objekt där det ena skall kunna rotera i förhållande till det andra | cardōnoun |
| hjärna (överfört) den som tänker och planerar substantiv | cerebrum [cerebri](2nd) N |
| hjärna substantiv det organ, beläget i skallen med vilket levande varelser tänker och kontrollerar kroppen | |
| hjärnbark substantiv storhjärnsbark | cortex cerebrinoun |
| hjärnblödning substantiv blödning (efter att ett eller flera blodkärl brustit) inuti skallen (i eller intill hjärnan) | encephalorrhagianoun |
| hjärnhinna substantiv någon av de tre bindvävshinnor (hårda hinnan, dura mater; spindelvävshinnan, araknoidea; och mjuka hinnan, pia mater) som omger hjärnan (och övergår i motsvarande hinnor runt ryggmärgen) | meninxnoun |
| hjärninflammation substantiv inflammation i hjärnan ofta orsakad av ett virus | encephalitis [encephalitidis](3rd) F |
| hjärnskada substantiv skada i hjärnan | encephalopathia [encephalopathiae](1st) F |
| hjärnskakning substantiv hjärnskada som orsakas av kraftig stöt mot huvudet | commotio cerebrinoun |
| hjärnskrynklare substantiv psykolog eller psykiatriker | diminuonoun |
| hjärnspöke substantiv av oro frambragt verk av inbillning | phantasma [phantasmatis](3rd) N |
| hjärnstam (förekomst av) den den av hjärnan som sticker ut undertill och förbinder hjärnan med ryggmärgen och som består av mitthjärnan (mesencefalon), hjärnbryggan (pons) och förlängda märgen (medulla oblongata) substantiv | truncus cerebrinoun |
| hjärntumör substantiv tumör i hjärnan | tumor cerebrinoun |
| lillhjärna substantiv förhållandevis stor struktur (cerebellum) som är belägen inferiort om storhjärnan (cerebrum) och posteriort om hjärnstammen och som är viktig bland annat för finjustering, koordination och tajmning av kroppsrörelser | cerebellum [cerebelli](2nd) N |
| mellanhjärna substantiv en centralt belägen del (diencefalon) av hjärnan vilken bland annat innehåller talamus, hypotalamus och tallkottkörteln | diencephalonnoun |
| mitthjärna (exemplar av) den översta delen (mesencefalon) av hjärnstammen substantiv | mesencephalonnoun |
| morgonstjärna substantiv en slags stridsklubba | Lucifer [luciferi](2nd) M |
| morgonstjärna substantiv planeten Venus (vanligen i bestämd form singular) | Lucifer [luciferi](2nd) M |
| neutronstjärna substantiv | |
| Polstjärnan (Alfa Ursae Minoris) är en stjärna som ingår i stjärnbilden Lilla björnen substantiv | stella polarisnoun |
| rivjärn substantiv köksredskap för att riva livsmedel | rādulanoun |
| sjöstjärna substantiv individ av den taxonomiska klassen sjöstjärnor (Asteroidea) som omfattar cirka 2 000 arter marina djur med utstickande armliknande kroppsdelar; individ av dessa arter | stella marinanoun |
| smida medan järnet är varmt verb | |
| spjärna (kraftfullt) göra motstånd mot något verb | abstineōverb |
| stegjärn substantiv beslag på skor för bergsbestigning; kraftigare än broddar | spina [spinae](1st) F |
