gärning latinul

Svéd	Latin
gärning substantiv handling; bedrift; dåd (ofta, men inte endast negativt eller brottsligt eller skamligt)	opus [operis](3rd) N noun
gärningsman substantiv	patrātornoun
gärningsperson substantiv	patrātornoun
Apostlagärningarna	Actus Apostolorum
Apostlagärningarna substantiv bok i Nya Testamentet av Bibeln, handlar om Jesu lärjungar (apostlarna) och deras gärningar	Āctūs Apostolōrumnoun
missgärningsman substantiv förövare	scelestusnoun
på bar gärning adverb mitt i akten, i det ögonblick som gärningen begås	in flagrante delictoadverb

Korábban kerestél rá