Svéd | Latin |
---|---|
bevis substantiv omisskännligt tecken på något | argūmentumnoun |
bevis substantiv resonemang eller fakta som visar riktigheten i något | argūmentumnoun |
bevis substantiv skriftligt försäkrande som formellt påstår något och anses som trovärdigt | pignus [pignoris](3rd) N |
bevisa verb för sig själv eller annan person göra det logiskt uppenbart att något är sant; visa att något helt säkert och utan minsta tvivel är sant | arguōverb |
bevisa verb för sig själv eller annan person göra det uppenbart att något är sant | arguōverb |
bevisbörda substantiv ansvaret för att bevisa ett påstående | onus probandinoun |
bevisligen adverb uppenbarligen, tydligen | quippeadverb |
bevisning substantiv det att bevisa | argūmentumnoun |