Svéd | Latin |
---|---|
älv substantiv | flumen [fluminis](3rd) N |
älva substantiv kvinnligt mytiskt väsen i nordisk folktro som ansågs kunna blåsa sjukdom över människor | alfanoun |
av sig själv adverb variant av av sig självt; som sker utan uppenbar yttre orsak, utan inverkan av någon utifrån | ipseadverb |
i själva verket adverb | rēvēraadverb |
inälva substantiv | visceranoun |
omvälva verb omstörta, grundligt förändra, revolutionera | resupinoverb |
omvälvning substantiv radikal förändring eller omvandling, revolution, omstörtning | commutatio rerumnoun |
osjälvisk adjektiv inte självisk; som också tänker på andras behov och inte bara på sina egna (och även handlar därefter); som avsiktligt gagnar andra personer än aktören själv | generōsusadjective |
själv substantiv ens person, personlighet | idemnoun |
själv adverb ensam, på egen hand, ohjälpt | ipseadverb |
själv pronomen pronomen som styr disjunktiv | ipse [ipsa, ipsum]pronoun |
själv pronomen pronomen som styr reflexiv | tutepronoun |
självbehärskning substantiv | temperantia [temperantiae](1st) F |
självförtroende substantiv nöjdhet med och tro på sig själv, sina kunskaper och färdigheter | confidentia [confidentiae](1st) F |
självgodhet substantiv egenskapen att vara självgod, viljan att framstå som god hellre än att uträtta det som är gott | arrogantia [arrogantiae](1st) F |
självhärskare substantiv ensam härskare med obegränsad (absolut) makt | tyrannus [tyranni](2nd) M |
självklar adjektiv som lätt inses; som enkelt låter dra slutsatser | manifestus [manifesta -um, manifestior -or -us, manifestissimus -a -um]adjective |
självklart adverb | quippeadverb |
självkontroll substantiv | temperantia [temperantiae](1st) F |
självmant (endast) av sig själv adverb | sponte suaadverb |
självmord substantiv det att en individ (avsiktligt) dödar sig själv, vilket kan vara ett resultat av psykisk ohälsa | |
självporträtt substantiv | effigies suinoun |
självrisk substantiv den del av skadan som försäkringstagaren själv får stå för | nimiumnoun |
självständig adjektiv oberoende; som agerar efter eget kynne utan att (ständigt) fråga andra till råds | independens [(gen.), independentis]adjective |
självständig adjektiv oberoende; som har förmågan att ta beslut utan att först be om godkännande hos någon annan stat eller som har begärt och fått egna diplomatiska förbindelser med andra länder eller som av andra länder "erkänns" vara självständigt | independens [(gen.), independentis]adjective |
självständighet substantiv | libertas [libertatis](3rd) F |
skälva verb skaka häftigt: med tämligen hög men vanligtvis fullt synbar frekvens upprepade gånger förflyttas mellan två ändlägen | tremōverb |
skälvning substantiv det att skälva | terrae motusnoun |
välvilja substantiv | benevolentia [benevolentiae](1st) F |
välvillig adjektiv | benevolens [benevolentis (gen.), benevolentior -or -us, benevolentissimus -a -um]adjective |
välvillighet substantiv det att vara välvillig | benevolentia [benevolentiae](1st) F |