verbum svédül

Latin	Svéd
verbum [verbi] (2nd) N noun	glosasubstantiv utlåtandesubstantiv omdöme, vanligen på särskilt uppdrag uttrycksubstantiv ett ord eller flera semantiskt kopplade ord som ofta förekommer i en viss följd, t ex en fras, ett idiom, ett ordspråk verbsubstantiv ordklass för ord som förklarar vad man gör (en handling, ett skeende e.d.) med placering i tiden (genom böjningsformer)
verbum auxiliare noun N	hjälpverbsubstantiv
verbum intransitivum noun N	intransitivt verbsubstantiv verb som inte kan ha direkt objekt (t.ex. sitta)
verbum \| vocabulum noun	ord(i talspråk) självständig språklig enhet (en del av en mening) bestående av språkljud (fonem) eller fixerad serie språkljud som uttalas i ett sammanhang (utan inre paus), och som följer språkets morfologiska regler, och som bär en fixerad, enhetlig betydelse (semantisk eller pragmatisk innebörd)), och som uppfyller en viss funktion i meningen substantiv
ad verbum adverb	bokstavligenadverb efter ordalydelsen

Korábban kerestél rá