fides svédül

Latin	Svéd
fides [fidis] (3rd) F noun	förtroendesubstantiv det att tro och lita på att någon är förmögen att handla (intellektuellt och moraliskt) korrekt, och också handlar korrekt lojalitetsubstantiv pålitlighetsubstantiv det att vara pålitlig stränginstrumentsubstantiv musikinstrument med vars hjälp ton åstadkommes av svängande strängar tillitsubstantiv det att en person litar på en annan trosubstantiv det att hålla något sannolikt, förmodan trosubstantiv religiös övertygelse trofasthetsubstantiv det att vara trofast trohetsubstantiv det att vara trogen trovärdighetsubstantiv
cithara \| fides noun	gitarrsubstantiv stränginstrument med en resonanslåda och en hals med en greppbräda försedd med sex strängar

Latin

Svéd

fides [fidis] (3rd) F
noun

förtroendesubstantiv
det att tro och lita på att någon är förmögen att handla (intellektuellt och moraliskt) korrekt, och också handlar korrekt

lojalitetsubstantiv

pålitlighetsubstantiv
det att vara pålitlig

stränginstrumentsubstantiv
musikinstrument med vars hjälp ton åstadkommes av svängande strängar

tillitsubstantiv
det att en person litar på en annan

trosubstantiv
det att hålla något sannolikt, förmodan

trosubstantiv
religiös övertygelse

trofasthetsubstantiv
det att vara trofast

trohetsubstantiv
det att vara trogen