Svéd-Latin szótár »

väg latinul

SvédLatin
väg substantiv
markremsa som är iordninggjord för att underlätta eller möjliggöra transporter

via | iternoun

väg substantiv
summan av de sträckor som en transport omfattar

via [viae](1st) F
noun

väga verb
bestämma (ta reda på) massan eller tyngden hos ett föremål

expendōverb

väga verb
ha en viss massa eller tyngd

expendōverb

vägbeläggning substantiv
beläggning på en vägs yta

firmusnoun

vägg substantiv
lodrätt, ofta plan, rektangulär yta (ofta av sten, betong, gips eller trä) som till exempel kan avgränsa ett rum i horisontalplanet

paries [parietis](3rd) M
noun

vägglus substantiv
en art (Cimex lectularius) inom insektsfamiljen vägglöss (Cimicidae); individ av arten vägglus

cimex [cimicis](3rd) M
noun

vägguttag substantiv

capsella contactusnoun

vägkorsning substantiv
plats med förgrening av vägar eller korsande vägar

travectio [travectionis](3rd) F
noun

vägleda verb
visa vägen (både bokstavligt och bildligt)

duxverb

vägnar substantiv
formellt angivande att någon gör något för någon eller något, såsom representerar, företräder, agerar talesman med mera; på uppdrag av någon, i någons namn, i någons ställe eller för någons räkning etc; på någons sida

calculus [calculi](2nd) M
noun

vägra verb
uttala att man inte tänker göra det till man blivit sagt

negareverb

vägran substantiv
det att vägra

negātiōnoun

vägskäl substantiv
plats där väg förgrenar sig

bivium [bivi(i)](2nd) N
noun

Alla vägar bär till Rom. olika vägar kan alla ha samma mål

Omnes viae Romam ducunt.

bilväg substantiv

iter [itineris](3rd) N
noun

cellvägg substantiv
yttre stödjande hölje hos (icke-animalisk) cell

cytodermisnoun

den breda vägen substantiv
den vanliga vägen

quīnoun

den breda vägen substantiv
syndens väg

quīnoun

färdväg substantiv
den väg (mellan två platser) som ett fordon färdas eller är tänkt att färdas

via [viae](1st) F
noun

förvägra verb

abnego [abnegare, abnegavi, abnegatus](1st) TRANS
verb

genväg substantiv
en väg kortare än förväntat eller vanligt, vanligen ej längs upptrampade stigar eller vägar, utan genom obanad mark

brevius (ōris) iter (itinĕris)noun

gå till väga verb
förfara (på visst sätt)

ago [agere, egi, actus](3rd)
verb

irrväg substantiv
villoväg, avväg

via falsanoun

iväg adverb

a locoadverb

järnväg substantiv
transportmedel som utgörs av (numera oftast elektriskt drivna) spårfordon, normalt så kallade tåg, gående på utlagd räls

ferrivia [ferriviae](1st) F
noun

järnvägsknut substantiv
en ort med järnvägsstation där flera järnvägslinjer möts

iūnctiōnoun

järnvägsstation substantiv
särskild plats belägen längs en järnväg, normalt bestående av en plattform och ibland även (då normalt på enkelspårig järnväg) mötesspår och avsedd för ett tåg att stanna vid för att låta passagerare stiga på eller av, eller låta gods lastas på eller av om det är en godsstation (och även för att stanna och lämna företräde för ett mötande tåg eller ett passerande tåg som färdas i samma färdriktning men i högre hastighet, om det är en så kallad mötesstation)

statio ferriviarianoun

järnvägsvagn substantiv
vagn avsedd för persontransport eller godstransport på järnväg, normalt sammankopplad med ett lok och eventuella andra tågvagnar och avsedd att dras av loket (om inte en motorvagn som har egen framdrivning)

carpentum [carpenti](2nd) N
noun

korsväg substantiv
vägskäl, gatukorsning; ställe där en väg korsar en annan

compitanoun
N-Pl

medelväg substantiv
kompromiss

aurea mediocritasnoun
F

motorväg substantiv

autovianoun

motorvägskorsning substantiv
trafikplats

nexus viarum autocineticarumnoun

omväg substantiv
inte den kortaste eller snabbaste vägen till ett visst mål

ambages [ambagis](3rd) F
noun

skogsväg (vanligen mindre) skogskantad väg
substantiv

callis [callis](3rd) M
noun

spårväg substantiv
transportmedel som utgörs av bussliknande spårbundna (numera normalt elektriskt drivna) så kallade spårvagnar, som normalt har plats för en spårvagnsförare och åtskilliga passagerare per vagn och framförs på utlagt spår i stadsmiljö för lokal kommunikation inom staden, antingen på samma väg som biltrafiken eller på egen banvall, eller, mer konkret, (en del av) ett sådant spårsystem eller en organisation för sådan (kollektiv)trafik

currus electricusnoun

svägerska substantiv

glosnoun
F

sökväg substantiv
den textsträng som unikt identifierar en fil (och dess plats) i ett hierarkiskt filsystem

trames [tramitis](3rd) M
noun

tillvägagångssätt substantiv
sätt att utföra en handling på

accessus [accessus](4th) M
noun

tvåvägs adjektiv
som går åt båda håll

bivius [bivia, bivium]adjective

12