Svéd | Latin |
---|---|
lycka substantiv känsla av att må mycket bra; stor upplevelse av välbefinnande trots ogynnsamma yttre omständigheter; som känner lycka; känsla av att vara lycklig; (i fornnordisk folklore) övernaturlig kraft som garanterade en persons goda framtid | felicitas [felicitatis](3rd) F |
lycka substantiv tur; slumpartat inträffat positiv händelse | beatitudo [beatitudinis](3rd) F |
lycka substantiv undanmanöver då jagat djur gör en ögleliknande sväng tillbaks i sina egna spår och sedan avviker kraftigt åt ett nytt håll | hamus [hami](2nd) M |
lycka till interjektion anger att man hoppas att det ska gå bra för mottagaren | feliciterinterjection |
lyckas verb | contigitverb |
bilolycka substantiv olycka med bilar inblandade i händelseförloppet | |
misslyckande substantiv | dēfectiōnoun |
misslyckas verb inte lyckas med att vara eller utföra något | dēficiōverb |
olycka substantiv långvarigt tillstånd av svåra livsförhållanden | adversa [adversae](1st) F |
olycka substantiv negativ händelse som inträffar utan avsikt från de inblandade | adversa [adversae](1st) F |