Svéd-Latin szótár »

håll latinul

SvédLatin
håll (stort) avstånd; avståndet mellan två skjutsstationer
substantiv

abstantia [abstantiae](1st) F
noun

håll substantiv
riktning; information som anger den slutposition en viss rörelse i rummet (eller tiden) har i förhållande till utgångspositionen

pars [partis](3rd) F
noun

håll substantiv
smärta som uppstår i magtrakten i samband med träning, ofta efter måltider

pnixnoun
F

håll käften interjektion
uppmaning att vara tyst

favete linguisinterjection

hålla verb
ha (ett föremål) i handen eller i armarna

teneo [tenere, tenui, tentus](2nd)
verb

hålla i verb
fortsätta (vara) på samma sätt

administrareverb

hålla i verb
göra sig (för)beredd, då något kan komma som en chock

parōverb

hålla i verb
ha (ett föremål) i handen

cavernaverb

hålla i verb
hålla i någon, ta ett fast grepp om någon så att hen inte ska tappa balansen och ramla eller falla ner från ett stup eller i vattnet eller så

administrareverb

hålla isär (lyckas) få (två eller flera avgränsade delar av någon helhet) att rumsligt befinna sig på skilda platser, utan direkt fysisk kontakt med varandra
verb

dīvidōverb

hålla isär (lyckas) skilja (abstrakta företeelser) från varandra, så att de inte (oavsiktligt eller alls) påverkar varandra eller så att inte logiska felslut uppstår på grund av begreppsförvirring; framhäva skillnaden mellan (två eller flera undertyper av något); på ett entydigt sätt (lyckas) särskilja (två eller flera väl avgränsade delar av någon helhet, så att man med säkerhet kan säga till vilken del av helheten som någon aspekt eller företeelse hos den hör)
verb

dignoscōverb

hålla med verb
vara av samma uppfattning eller åsikt (som); instämma

assentiōverb

assentiōverb

hålla om verb
ha sina armar runt

amplector [amplecti, amplexus sum](3rd) DEP
verb

hålla på verb
heja på, stödja

adiuvareverb

hålla på verb
vara ihärdig

agatverb

hålla på med verb

mereōverb

hålla tyst verb
inte tala eller göra annat ljud

arceōverb

hålla tyst verb
utelämna information, inte nämna

taceōverb

hålla ut verb
trots svåra omständigheter fortsätta med en viss (viktig) syssla, ett visst (önskvärt) förhållningssätt eller liknande; fortsätta leva (alls, på någon plats eller liknande) och hålla modet uppe trots svåra förhållanden; fortsätta att kämpa trots svåra omständigheter eller vedermödor; trots svårt motstånd hålla en motståndare i schack; uthärda, kämpa vidare

porrigōverb

hållare substantiv
anordning som håller något

capsa [capsae](1st) F
noun

hållbar adjektiv
som inte lätt går sönder

solidus [solida -um, solidior -or -us, solidissimus -a -um]adjective

hållbar adjektiv
som tål att utövas eller användas under en längre tid utan att orsaka skador på något, t.ex. på miljö eller ekonomi

solidus [solida -um, solidior -or -us, solidissimus -a -um]adjective

hållfast adjektiv
motståndskraftig; som motstår deformationer

firmus [firma -um, firmior -or -us, firmissimus -a -um]adjective

hållfast adverb
motståndskraftigt

firmiteradverb

hållfasthet substantiv
förmåga att motstå deformationer

stabilitas [stabilitatis](3rd) F
noun

hållning substantiv
aktivitet, verksamhet

positūranoun

hållning substantiv
det sätt en person håller uppe kroppen på; formen på kroppen med avseende på den form som kan varieras av personen själv

positūranoun

hållning substantiv
sätt att tänka, handla, bete sig eller uppföra sig

positūranoun

hållplats substantiv

absistonoun

anhålla verb
artigt begära, be om

desidero [desiderare, desideravi, desideratus](1st) TRANS
verb

anhålla verb
ta en misstänkt i fängsligt förvar till dess att frågan om häktning blir avgjord

comprehendereverb

avhålla verb
avstå

retinereverb

avhållsamhet substantiv

abstinentia [abstinentiae](1st) F
noun

bakhåll substantiv
dold ställning för överraskande anfall

īnsidiaenoun

behålla verb
ha kvar i sin omgivning eller ägo

reservareverb

behållare substantiv

capsa [capsae](1st) F
noun

behållning substantiv
kvarstående ekonomiskt värde, vinst, avkastning, utdelning

faenus [faenoris](3rd) N
noun

bibehålla verb

habeo [habere, habui, habitus](2nd)
verb

bokhållare substantiv
person med uppgiften att ta hand om den administrativa bokföringen

perscriptor [perscriptoris](3rd) M
noun

12

Korábban kerestél rá