Svéd | Latin |
---|---|
falla verb okontrollerat röra sig mot en himlakropps yta; okontrollerat röra sig i ett gravitationsfält | cado [cadere, cecidi, casus](3rd) INTRANS |
anbefalla verb befalla, ge befallning om | iubereverb |
anbefalla verb påbjuda, förordna | iubereverb |
anbefalla verb ålägga eller föreskriva (någon något); | iubereverb |
anfalla verb gå till anfall, angripa, attackera, överfalla | appugno [appugnare, appugnavi, appugnatus](1st) TRANS |
anfallare substantiv | prorsumnoun |
befalla verb ge order om | imperōverb |
bifalla verb | scisco [sciscere, scivi, scitus](3rd) TRANS |
bortfalla verb förgå, gå förlorad; försvinna, upphöra; bli ogiltig, ogiltigförklarad; utgå, bli utelämnad | abolescōverb |
förefalla verb | accidereverb |
infalla verb falla in /mot något/ | cadereverb |
infalla verb inträffa, äga rum (om tidpunkt) | cadereverb |
iögonfallande adjektiv som faller i ögonen; som väcker uppseende, uppseendeväckande; påfallande, framträdande | oculatus [oculata, oculatum]adjective |
sammanfalla verb vara identisk, stämma överens, ligga i linje (med) | coincidōverb |
utfalla verb mynna, rinna ut | missioverb |
utfalla verb visa sig vara, resultera, bli | cēdōverb |
överfalla verb fysiskt attackera en person (eller flera personer), kanske i syfte att råna eller våldtaga | aggredior [aggredi, aggressus sum](3rd) DEP |