tråka utverb göra så att någon känner tristess (lätt negativ känsla av brist på intressant stimulans), t.ex. genom att tvinga personen att lägga sin uppmärksamhet på något (långsamt och långrandigt) som personen inte är intresserad av
terebrō noun
tråkmånssubstantiv tråkig människa, någon som gör en uttråkad
tergeō verb
skavaverb skrapa, gnida; nöta; utöva friktion mot något
Newfoundlandsubstantiv ö i västra Atlanten, utanför Kanadas sydöstra kust
terra | humus noun
jordsubstantiv material bestående av en blandning av löst sammansatta organiska och oorganiska ämnen som samlas ovanpå fast berggrund; även om mytologiskt grundelement i grekisk och kinesisk filosofi
terra | patria noun
landsubstantiv politiskt begränsat område (definierat utifrån vem som har makten över det); nation, stat; även när man inte menar själva nationen utan bara landområdet
