tempus svédül

Latin	Svéd
tempus [temporis] (3rd) N noun	säsongsubstantiv del av året då något speciellt händer säsongsubstantiv ett antal avsnitt av tv- eller radioserie som sänds i grupp under ett halvår eller ett år, med större uppehåll mellan säsongsubstantiv var och en av de fyra delarna av ett år: vår, sommar, höst och vinter tinningsubstantiv huvudets sidotrakt mellan den yttre ögonvrån och örats övre del
tempus adverb	fordomadverb förr i tiden fordomdagsadverb i forna dagar, i äldre tider
tempus liberum noun	ledighetsubstantiv det att vara ledig
tempus \| hora noun	tidsubstantiv grundläggande fysikalisk storhet mätbar med klockor; det som åtskiljer händelser; den fjärde klassiska dimensionen i universum vid sidan av rummets dimensioner; förloppet av det förflutna, nuet och det kommande; det som förhindrar allt från att inträffa samtidigt
est tempus illud de adverb	på tidenadverb
militiae tempus noun	militärtjänstsubstantiv tjänstgöring hos militären (under fredstid eller krigstid), ofta ofrivilligt
postmeridianum tempus noun N, postmeridianus dies M, vesper M	eftermiddagsubstantiv tidsperiod av dagen som följer middagstid tills att kvällen tar över

Korábban kerestél rá