initium svédül

Latin	Svéd
initium [initi(i)] (2nd) N noun	begynnelsesubstantiv början debutsubstantiv ingångsubstantiv början upptaktsubstantiv inledning, början
initium verb	börjaverb göra som första aktivitet (och därefter göra något annat) börjaverb ha som första del börjaverb vara den som först utför något börjaverb ändra beteende från att inte pågå till att pågå, eller från att vara inaktiv till att vara aktiv börjaverb ändra dagsrutin och studera eller arbeta på en annan plats än tidigare ryggaverb hastigt dra sig bort av rädsla eller överraskning startaverb
initium \| exordium \| principium \| prīmordium noun	börjansubstantiv

Latin

Svéd

initium [initi(i)] (2nd) N
noun

begynnelsesubstantiv
början

debutsubstantiv

ingångsubstantiv
början

upptaktsubstantiv
inledning, början

initium verb

börjaverb
göra som första aktivitet (och därefter göra något annat)

börjaverb
ha som första del

börjaverb
vara den som först utför något

börjaverb
ändra beteende från att inte pågå till att pågå, eller från att vara inaktiv till att vara aktiv