dominus svédül

Latin	Svéd
dominus [domini] (2nd) M noun	herrsubstantiv artighetstitel för en man herre(manlig) härskare; överordnad person (man); person (man) som en slav lyder under substantiv husbondesubstantiv hushållets överordnade man (gentemot underlydande tjänstefolk); herre lordsubstantiv herre, i Storbritannien och Irland till- och omtalas innehavare av baron-, viscount-, earl- och markisvärdighet som lord med tillägg av namn eller aktuell territoriebeteckning (dock aldrig med förnamn utom endast med förnamn för son till hertig och markis). monarksubstantiv statschef i en monarki señorsubstantiv spansk eller spansktalande herre
Dominus [domini] (2nd) M noun	Herresubstantiv namn (titel) på Gud
dominus \| possessor noun	ägaresubstantiv person som äger eller innehar något
Deus \| Dominus noun	Gudsubstantiv den ende guden (framförallt i islam, judendomen och kristendom); allsmäktig härskare

Korábban kerestél rá