English-Dutch dictionary »

disruptive meaning in Dutch

EnglishDutch
disruptive (causing disrupt or unrest)
adjective
[UK: dɪs.ˈrʌp.tɪv]
[US: ˌdɪs.ˈrəp.tɪv]

onrustwekkendbijvoeglijk naamwoord

storendbijvoeglijk naamwoord