Latin-Swedish dictionary »

con- meaning in Swedish

LatinSwedish
consortium [consorti(i)] (2nd) N
noun

konsortiumsubstantiv
affärsgemenskap, sammanslutning

sällskapsubstantiv
klubb, förening

conspicio [conspicere, conspexi, conspectus] (3rd) TRANS
verb

gloverb
se på något intensivt, stirra, titta

stirraverb
titta intensivt på utan att röra ögonen

conspergere verb

beströverb
strö över

conspicere verb

beskådaverb
se på, koncentrerat iaktta

conspicio [conspicionis] (3rd) F
noun

blicksubstantiv

conspuō noun

landtungasubstantiv
udde eller (delvis) mer långsmal halvö

constans [Constantis] (3rd) M
noun

konstantsubstantiv

constans verb

reglementeraverb

constans [constantis (gen.), constantior -or -us, constantissimus -a -um] adjective

konstantadjektiv
oförändrat i tid och rum

konstantadjektiv
som har ett fixt värde oberoende av relevanta variabler

constanter [constantius, constantissime] adverb

fortsattadverb
fortfarande, i fortsättningen

jämtadverb
alltid, hela tiden

konstantadverb

ständigtadverb
; utan avbrott, hela tiden, alltid; evigt

stup i kvartenadverb
ideligen, oavbrutet, utan uppehåll

Constantia [constantiae] (1st) F
noun

konstanssubstantiv
oföränderlighet

varaktighetsubstantiv
det att vara varaktig

Constantinopolis [Constantinopolis] (3rd) F
noun

Istanbulsubstantiv

constellatio [constellationis] (3rd) F
noun

stjärnbildsubstantiv
ett antal stjärnor som med lite fantasi kan tolkas utgöra en bild på himlavalvet

consternātiō noun

bestörtningsubstantiv
häpnad, förskräckelse, skräckblandad häpenhet

häpnad(den psykologiska) känslan när en person inser att något inte står till på det sätt som personen i förväg hade väntat sig
substantiv

konsternationsubstantiv
bestörtning, häpnad

constitutio [constitutionis] (3rd) F
noun

författningsubstantiv
lagsamling som anger de grundläggande formella normerna i en stat, framförallt hur den skall styras

författningsubstantiv
samlingsbenämning i Sverige för lag, förordning, föreskrift, kungörelse, instruktion eller stadga

grundlagsubstantiv

konstitutionsubstantiv
den grundläggande ordningen för hur ett land skall styras och anger ofta även medborgarnas grundläggande rättigheter

regeringsformsubstantiv
grundlag som innehåller bestämmelserna om hur en stat ska vara organiserad

constructio [constructionis] (3rd) F
noun

byggandesubstantiv
det att framställa byggnader

constrātus adjective

stenlagdadjektiv
perfektparticip av stenlägga

consuetudo [consuetudinis] (3rd) F
noun

affärsubstantiv
kärleksaffär (vänsterprassel) utanför förhållandet

hävdsubstantiv
långvarig tradition, gammal sedvänja

kutymsubstantiv
skick och bruk, vana

sedsubstantiv
vedertaget bruk

skicksubstantiv
allmänt eller vedertaget bruk inom ett kollektiv av personer (land, samhälle, krets)

consul [consulis] (3rd) M
noun

konsulsubstantiv

consulo [consulere, consului, consultus] (3rd)
verb

avspeglaverb
återkasta (bilden av), återge (som spegelbild)

consultare verb

rådfrågaverb
fråga om råd

consultum [consulti] (2nd) N
noun

beslutsubstantiv

6789