Swedish-Latin dictionary »

vi meaning in Latin

SwedishLatin
villoväg substantiv
väg som leder fel

via falsanoun

villrådig adjektiv
rådvill, obeslutsam, osäker

incertus [incerta, incertum]adjective

Vilnius substantiv
Litauens huvudstad

Vilnanoun

vilseleda verb

abducereverb

vilsen adjektiv
som kommit vilse; bildligt bortkommen, desorienterad

āmissusadjective

vimmelkantig adjektiv
virrig, under psykisk obalans

vertiginosaadjective

vin substantiv
dryck på jäst druvjuice

vinum | merum | vappanoun

vina verb
dricka vin (tillsammans)

exsībĭlāreverb

vina verb
röra sig genom luften så snabbt att ett visslande eller susande ljud uppstår

sibilo [sibilare, sibilavi, sibilatus](1st)
verb

vinäger substantiv

acetum [aceti](2nd) N
noun

vinbär substantiv
frukten från vinbärsbusken

ribes [ribis](3rd) F
noun

vind substantiv
naturföreteelse bestående av luftström som rör sig i förhållande till jordytan

ventus | anemanoun

vindil substantiv
en svag vindpust; ett svagt vinddrag

ventulus [ventuli](2nd) M
noun

vindruva substantiv

uva [uvae](1st) F
noun

vindstilla adjektiv
utan vind

tranquillus [tranquilla, tranquillum]adjective

vinfat substantiv
fat för lagring av vin

dolium [dolii](2nd) N
noun

vinflaska substantiv
flaska avsedd för vin

oenophorum [oenophori](2nd) N
noun

vingård substantiv
anläggning för odling av vindruvor (och produktion av vin)

vinetum | vineanoun

vinge substantiv
tunn, skivliknande del av ett objekt, avsedd att ge lyftkraft för objektet, så kallat bärplan, som då kan transporteras genom luft eller annan gas; särskilt som naturlig kroppsdel hos många fåglar och insekter

ala [alae](1st) F
noun

vingklippa verb
klippa vingpennorna på en fågel så den inte kan flyga

alaverb

vingklippa verb
ta ifrån någon viss makt eller handlingsförmåga

alaverb

vingla verb
vara ostadig, okontrollerat röra sig så att jämvikten nästan förloras

aestuōverb

vingla verb
vara ostadig i sina beslut eller åsikter

aestuōverb

vinglig adjektiv
som vinglar; vacklande, ostadig, skranglig

intutus [intuta, intutum]adjective

vinglig adjektiv
vacklande, osäker, obeslutsam

intutus [intuta, intutum]adjective

vingpenna substantiv
användes vingfjäder för för att skriva med

calamus [calami](2nd) M
noun

vinka verb
röra handen fram och tillbaka, eller uppåt och nedåt, för att hälsa på, ta avsked av någon eller påkalla någons uppmärksamhet

vibrōverb

vinkällare substantiv
källarutrymme där man lagrar vin

cella vinarianoun

vinkel substantiv
dimensionslös storlek på figur som bildas av två strålar från samma punkt, mäts i radianer, grader, varv, etc...

angulus [anguli](2nd) M
noun

vinkel substantiv
en medveten partiskhet i en artikel

angulus [anguli](2nd) M
noun

vinkel substantiv
figur som bildas av två strålar från samma punkt

angulus [anguli](2nd) M
noun

vinkelhake substantiv
linjal (kallad blad, tunga) med handtag (anhåll, anslag) i rät vinkel

norma [normae](1st) F
noun

vinkelhake substantiv
trekantig linjal som kan mäta rät vinkel; ibland kombinerad med gradskiva

triangulum [trianguli](2nd) N
noun

Vinkelhaken substantiv
en stjärnbild på södra stjärnhimlen, med det latinska namnet Norma (i genitiv: Normae)

Norma [normae](1st) F
noun

vinkelrät adjektiv
som skär en linje eller ett plan under vinkeln 90°

directiangulus [directiangula, directiangulum]adjective

vinkylare substantiv
kärl för att hålla vin kyl

gillonoun

vinna (genom slumpmässig tur, skicklighet och/eller ansträngning) uppnå eller erhålla ett (till sin egen fördel) positivt eller värdefullt resultat /inom exempelvis en tävling, konflikt eller tvist/ gentemot en motståndare eller motpart (som då förlorar)
verb

consequor [consequi, consecutus sum](3rd) DEP
verb

vinnare substantiv
någon som vunnit något värdefullt i spel eller annat sammanhang

victor [victoris](3rd) M
noun

vinnare substantiv
person eller djur som vunnit i tävling

victor [victoris](3rd) M
noun

vinranka substantiv
ranka av en vinstock

vīneanoun

1234