Polska | Svenska |
---|---|
musieć verb być zobowiązanym do zrobienia czegoś | få [fick, konjunktiv, finge, fått, pres. får]verb måste [pres. och, pret.; sup. måst; prov. och, finl. inf. måsta]verb |
musieć noun być zobowiązanym do zrobienia czegoś | skasubstantiv |
musieć verb potrzebować zrobić coś | behöva [behövde behövt]verb måste [pres. och, pret.; sup. måst; prov. och, finl. inf. måsta]verb |
musieć verb zapewne, z dużym prawdopodobieństwem; zgodnie z domysłami | måste [pres. och, pret.; sup. måst; prov. och, finl. inf. måsta]verb |