English | Swedish |
---|---|
identical (of twins, such that they share the same genetic code) adjective [UK: aɪ.ˈden.tɪk.l̩] [US: aɪ.ˈden.tɪk.l̩] | enäggstvilling ~en ~aradjektiv |
identical twin (sibling) noun | enäggstvilling [~en ~ar]substantiv |
identification [identifications] (the act of identifying, or proving to be the same) noun [UK: aɪ.ˌden.tɪ.fɪˈk.eɪʃ.n̩] [US: aɪ.ˌden.tə.fəˈk.eɪʃ.n̩] | identificationsubstantiv |
identify [identified, identifying, identifies] (to associate oneself with some group) verb [UK: aɪ.ˈden.tɪ.faɪ] [US: aɪ.ˈden.tə.ˌfaɪ] | identifiera sigverb |
identify [identified, identifying, identifies] (to establish the identity of someone or something) verb [UK: aɪ.ˈden.tɪ.faɪ] [US: aɪ.ˈden.tə.ˌfaɪ] | identifiera [~de ~t]verbPlease identify yourself. = Identifiera dig. |
identikit (facial composite) noun [UK: aɪ.ˈden.tɪkɪt] [US: aɪ.ˈden.tɪˌkɪt] | fantombild [~en ~er]substantiv |
identity [identities] (the difference or character that marks off an individual or group from the rest) noun [UK: aɪ.ˈden.tɪ.ti] [US: aɪ.ˈden.tə.ti] | identitet [~en ~er]substantivHe didn't reveal his identity. = Han avslöjade inte sin identitet. |
identity crisis [identity crises] (crisis of personal identity) noun | identitetskris [~en ~er]substantiv |
identity document (document) noun | IDsubstantiv id-handling [~en ~ar]substantiv identitetshandling [~en ~ar]substantiv |
identity element (member of a structure) noun | identitetselementsubstantiv |
identity matrix (diagonal matrix with all diagonal elements equal to 1) noun [UK: aɪ.ˈden.tɪ.ti ˈmeɪ.trɪks] [US: aɪ.ˈden.tə.ti ˈmeɪ.trɪks] | enhetsmatrissubstantiv |
identity politician noun | identitetspolitikersubstantiv |
identity politics (politics focusing on the self-interest and perspectives of people in various groupings) noun | identitetspolitik [~en]substantiv |
identity theft (deliberate assumption of another person's identity) noun | id-kapningsubstantiv identitetsstöldsubstantiv |
impudent (not showing due respect; impertinent; bold-faced) adjective [UK: ˈɪm.pjʊ.dənt] [US: ˈɪm.pjʊ.dənt] | näsvis [~t ~a]adjektiv oförskämd [oförskämt ~a]adjektiv |
incident [incidents] (event causing interruption or crisis) noun [UK: ˈɪn.sɪ.dənt] [US: ˈɪn.sə.dənt] | olyckshändelse [~n ~r]substantiv tillbud [~et ~]substantiv |
incident [incidents] (event or occurrence) noun [UK: ˈɪn.sɪ.dənt] [US: ˈɪn.sə.dənt] | händelse [~n ~r]substantivI'll explain the incident. = Jag kommer att förklara händelsen. incident [~en ~er]substantivI'll explain the incident. = Jag kommer förklara incidenten. tilldragelse [~n ~r]substantiv |
incidentally (in an incidental manner) adverb [UK: ˌɪn.sɪ.ˈden.tə.li] [US: ˌɪn.sə.ˈden.tə.li] | apropåadverb i förbigåendeadverb |
indentation [indentations] (act of beginning a line at a distance from the flush line) noun [UK: ˌɪn.den.ˈteɪʃ.n̩] [US: ˌɪn.ˌden.ˈteɪʃ.n̩] | indrag [~et ~]substantiv |
indentation [indentations] (act of indenting or state of being indented) noun [UK: ˌɪn.den.ˈteɪʃ.n̩] [US: ˌɪn.ˌden.ˈteɪʃ.n̩] | indenteringsubstantiv |
independent (not dependent; not contingent or depending on something else; free) adjective [UK: ˌɪn.dɪ.ˈpen.dənt] [US: ˌɪn.də.ˈpen.dənt] | oberoendeadjektivHe's independently wealthy. = Han är ekonomiskt oberoende. självständig [~t ~a]adjektivI want to be more independent. = Jag vill vara mer självständig. |
independent variable noun [UK: ˌɪn.dɪ.ˈpen.dənt ˈveə.rɪəb.l̩] [US: ˌɪn.də.ˈpen.dənt ˈve.riəb.l̩] | oberoende variabelsubstantiv |
independently (in an independent manner) adverb [UK: ˌɪn.dɪ.ˈpen.dənt.li] [US: ˌɪn.də.ˈpen.dənt.li] | självständigtadverb |
irredentism (an annexation doctrine) noun [UK: ˌɪ.rə.ˈden.ˌtɪ.zəm] [US: ˌɪ.rə.ˈden.ˌtɪ.zəm] | irredentism [~en]substantiv |
labiodental (articulated with the lower lip and upper teeth) adjective [UK: ˈleɪ.bɪəʊ.ˈdentl] [US: ˌleɪ.biːo.ʊ.ˈdentl] | labiodentaladjektiv |
linearly independent (linear algebra) adjective | linjärt oberoendeadjektiv |
multiplicative identity (algebra) noun | multiplikativ identitetsubstantiv |
overconfident (presumptuous, cocksure, rude, disrespectful) adjective [UK: ˌəʊv.əˈk.ɒn.fɪ.dənt] [US: ˌoʊv.ə.ˈk.ɒn.fɪ.dənt] | tvärsäker [~t ~säkra]adjektiv |
overconfident (too confident) adjective [UK: ˌəʊv.əˈk.ɒn.fɪ.dənt] [US: ˌoʊv.ə.ˈk.ɒn.fɪ.dənt] | övermodig [~t ~a]adjektivJohn was overconfident. = John var övermodig. |
precedent [precedents] (leading case which is cited to justify a judgment) noun [UK: ˈpre.sɪ.dənt] [US: ˈpre.sə.dənt] | prejudikat [~et ~]substantiv |
president [presidents] (a person presiding over a meeting, chair, presiding officer, presider) noun [UK: ˈpre.zɪ.dənt] [US: ˈpre.zə.ˌdent] | ordförande [~n ~, ~na]substantiv |