Englisch-Swedisch Wörterbuch »

dent bedeutet auf Swedisch

EnglischSwedisch
identical (of twins, such that they share the same genetic code)
adjective
[UK: aɪ.ˈden.tɪk.l̩]
[US: aɪ.ˈden.tɪk.l̩]

enäggstvilling ~en ~aradjektiv

identical twin (sibling)
noun

enäggstvilling [~en ~ar]substantiv
{c}

identification [identifications] (the act of identifying, or proving to be the same)
noun
[UK: aɪ.ˌden.tɪ.fɪˈk.eɪʃ.n̩]
[US: aɪ.ˌden.tə.fəˈk.eɪʃ.n̩]

identificationsubstantiv

identify [identified, identifying, identifies] (to associate oneself with some group)
verb
[UK: aɪ.ˈden.tɪ.faɪ]
[US: aɪ.ˈden.tə.ˌfaɪ]

identifiera sigverb

identify [identified, identifying, identifies] (to establish the identity of someone or something)
verb
[UK: aɪ.ˈden.tɪ.faɪ]
[US: aɪ.ˈden.tə.ˌfaɪ]

identifiera [~de ~t]verbPlease identify yourself. = Identifiera dig.

identikit (facial composite)
noun
[UK: aɪ.ˈden.tɪkɪt]
[US: aɪ.ˈden.tɪˌkɪt]

fantombild [~en ~er]substantiv
{c}

identity [identities] (the difference or character that marks off an individual or group from the rest)
noun
[UK: aɪ.ˈden.tɪ.ti]
[US: aɪ.ˈden.tə.ti]

identitet [~en ~er]substantivHe didn't reveal his identity. = Han avslöjade inte sin identitet.

identity crisis [identity crises] (crisis of personal identity)
noun

identitetskris [~en ~er]substantiv
{c}

identity document (document)
noun

IDsubstantiv
{n}

id-handling [~en ~ar]substantiv
{c}

identitetshandling [~en ~ar]substantiv
{c}

identity element (member of a structure)
noun

identitetselementsubstantiv
{n}

identity matrix (diagonal matrix with all diagonal elements equal to 1)
noun
[UK: aɪ.ˈden.tɪ.ti ˈmeɪ.trɪks]
[US: aɪ.ˈden.tə.ti ˈmeɪ.trɪks]

enhetsmatrissubstantiv
{c}

identity politician noun

identitetspolitikersubstantiv
{c}

identity politics (politics focusing on the self-interest and perspectives of people in various groupings)
noun

identitetspolitik [~en]substantiv
{c}

identity theft (deliberate assumption of another person's identity)
noun

id-kapningsubstantiv
{c}

identitetsstöldsubstantiv
{c}

impudent (not showing due respect; impertinent; bold-faced)
adjective
[UK: ˈɪm.pjʊ.dənt]
[US: ˈɪm.pjʊ.dənt]

näsvis [~t ~a]adjektiv

oförskämd [oförskämt ~a]adjektiv

incident [incidents] (event causing interruption or crisis)
noun
[UK: ˈɪn.sɪ.dənt]
[US: ˈɪn.sə.dənt]

olyckshändelse [~n ~r]substantiv

tillbud [~et ~]substantiv

incident [incidents] (event or occurrence)
noun
[UK: ˈɪn.sɪ.dənt]
[US: ˈɪn.sə.dənt]

händelse [~n ~r]substantivI'll explain the incident. = Jag kommer att förklara händelsen.

incident [~en ~er]substantivI'll explain the incident. = Jag kommer förklara incidenten.

tilldragelse [~n ~r]substantiv

incidentally (in an incidental manner)
adverb
[UK: ˌɪn.sɪ.ˈden.tə.li]
[US: ˌɪn.sə.ˈden.tə.li]

apropåadverb

i förbigåendeadverb

indentation [indentations] (act of beginning a line at a distance from the flush line)
noun
[UK: ˌɪn.den.ˈteɪʃ.n̩]
[US: ˌɪn.ˌden.ˈteɪʃ.n̩]

indrag [~et ~]substantiv
{n}

indentation [indentations] (act of indenting or state of being indented)
noun
[UK: ˌɪn.den.ˈteɪʃ.n̩]
[US: ˌɪn.ˌden.ˈteɪʃ.n̩]

indenteringsubstantiv
{c}

independent (not dependent; not contingent or depending on something else; free)
adjective
[UK: ˌɪn.dɪ.ˈpen.dənt]
[US: ˌɪn.də.ˈpen.dənt]

oberoendeadjektivHe's independently wealthy. = Han är ekonomiskt oberoende.

självständig [~t ~a]adjektivI want to be more independent. = Jag vill vara mer självständig.

independent variable noun
[UK: ˌɪn.dɪ.ˈpen.dənt ˈveə.rɪəb.l̩]
[US: ˌɪn.də.ˈpen.dənt ˈve.riəb.l̩]

oberoende variabelsubstantiv
{c}

independently (in an independent manner)
adverb
[UK: ˌɪn.dɪ.ˈpen.dənt.li]
[US: ˌɪn.də.ˈpen.dənt.li]

självständigtadverb

irredentism (an annexation doctrine)
noun
[UK: ˌɪ.rə.ˈden.ˌtɪ.zəm]
[US: ˌɪ.rə.ˈden.ˌtɪ.zəm]

irredentism [~en]substantiv

labiodental (articulated with the lower lip and upper teeth)
adjective
[UK: ˈleɪ.bɪəʊ.ˈdentl]
[US: ˌleɪ.biːo.ʊ.ˈdentl]

labiodentaladjektiv

linearly independent (linear algebra)
adjective

linjärt oberoendeadjektiv

multiplicative identity (algebra)
noun

multiplikativ identitetsubstantiv

overconfident (presumptuous, cocksure, rude, disrespectful)
adjective
[UK: ˌəʊv.əˈk.ɒn.fɪ.dənt]
[US: ˌoʊv.ə.ˈk.ɒn.fɪ.dənt]

tvärsäker [~t ~säkra]adjektiv

overconfident (too confident)
adjective
[UK: ˌəʊv.əˈk.ɒn.fɪ.dənt]
[US: ˌoʊv.ə.ˈk.ɒn.fɪ.dənt]

övermodig [~t ~a]adjektivJohn was overconfident. = John var övermodig.

precedent [precedents] (leading case which is cited to justify a judgment)
noun
[UK: ˈpre.sɪ.dənt]
[US: ˈpre.sə.dənt]

prejudikat [~et ~]substantiv
{n}
He set a precedent. = Han skapade ett prejudikat.

president [presidents] (a person presiding over a meeting, chair, presiding officer, presider)
noun
[UK: ˈpre.zɪ.dənt]
[US: ˈpre.zə.ˌdent]

ordförande [~n ~, ~na]substantiv

123

Zuletzt gesucht