Dutch-English dictionary »

opstandig meaning in English

DutchEnglish
opstandig bijvoeglijk naamwoord

insurgent(rebellious)
adjective
[UK: ɪn.ˈsɜː.dʒənt] [US: ˌɪn.ˈsɝː.dʒənt]

rebellious(showing rebellion)
adjective
[UK: rɪ.ˈbe.lɪəs] [US: rə.ˈbe.ljəs]

seditious(of, related to, or involved in sedition)
adjective
[UK: sɪ.ˈdɪ.ʃəs] [US: sə.ˈdɪ.ʃəs]