Swedish | Latin |
---|---|
spik (kortare) metallstav, vässad i ena änden och den andra oftast försedd med platt huvud, avsedd att slås in i material med hammare, ofta för att sammanfoga två material substantiv | clavus [clavi](2nd) M |
spika verb med hammare slå på en spik (för att driva in den i något material, vanligen ett stycke trä) | clavusverb |
spikhuvud substantiv | caput [capitis](3rd) N |
slå huvudet på spiken verb träffa precis rätt i ett antagande, på pricken träffa det rätta | acū tangōverb |
småspik substantiv liten spik | clavus [clavi](2nd) M |